I ett buddhistiskt land blir man hela tiden påmind om religionen. Buddhas ansikte finns överallt, på busshållplatser, hemma och i skolan. Hans ande genomsyrar allting. De flesta familjer har ett eget litet altare tillägnat Buddha där de varje morgon ber en bön och mediterar en stund. I vårt samhälle är det nästan lite töntigt att kalla sig kristen, men buddhisterna står för sin tro. Inte många är ateister, deras tro är en så stor del av deras vardagliga liv att de inte ifråga sätter den. Men i hinduiska land där människorna är indelade i olika kaster är det värre. De accepterar sin roll i samhället utan vidare. Det sägs nämligen att det är guden Brahma som bestämt att de i de högre kasten är värda mer än de i de lägre. Och ens guds ord är en guds lag. Inget att säga emot inte. Buddha ansåg att alla är likadana och på så sätt har buddhisterna det mycket bättre. De är alla fria att leva det liv de önskar, som munk eller vanlig troende medborgare. Det finns inga präster inom buddhismen, deras roll fyller munkarna. De undervisar i skolor och är flitiga gäster hos olika familjer och deras middagsbord. Där läser de ur heliga böcker. Dessa besök är mycket populära och uppskattade, inte bara för att det är roligt och intressant, utan för att det anses bättra på värdfamiljens karma. Och det är ju inte fy skam.
Förr var buddhismen en del av hinduismen och där är det strängt förbjudet att äta kött. Många buddhister är vegetarianer men det är inget tvång. Buddha själv åt kött och ansåg att det var upp till var och en att besluta. Man ska inte döda sa han, men det gör man ju hela tiden oavsiktligt ooops, där låg det en mask. Buddha sa till lärjungarna att de kunde äta kött som gavs dem om de inte hade sett, hört eller misstänkt att djur dödats just för deras skull.