Dialog om guider och frustration
Nedan följer en dialog mellan mig, Linda men här kallar jag mig Melle, och Monka. Vi diskuterade lite kring guider och deras frustration över att inte alltid nå fram till oss människor. Det kom upp en hel del tänkvärda saker och därför valde jag att lägga upp vårt samtal här på Paranormal.se.
Dialogen innehåller mycket symbolik. Som hjälp kan sägas att sjunka till botten står för att t ex hamna i en livskris eller depression. Livbojen representerar den hjälpen ens guide vill ge en.
Melle:
En person jag känner berättade att hennes kompis guide hade blivit förbannad en dag
Melle:
förbannad??? - sa jag....kan de bli arga?!
Melle:
ja oooh ja sa hon
Monka :
du gissa!!!!!!!!
Melle:
hon sa att kompisens guide är frustrerad o arg över att han inte når fram till henne
Monka :
Jag skulle verkligen slita mitt hår.....
Melle:
mm...
Melle:
o andra sidan så är det ju kompisens ansvar...
Monka :
ja
och kanske hon väcks upp
Melle:
ja vem vet.....men kompisen hade ju valt att jobba med att klara sig själv, läka sig själv och så vidare i denna inkarnation....om hon gör det eller inte är ju hennes grej....jag kan inte förstå att en guide skulle bli upprörd över sånt....men men....
Monka:
det kan jag förstå... att vara så blind och inte märka dem.....
Melle:
jo men jag tror mkt på det där med eget ansvar....att guider kan ge svar när man frågar själv är en sak, men att de ska lägga sig i, i övrigt tycker jag inte om
Monka:
Melle.... tänk dig att du gett dig fan på att simma över sjön....och så börjar du dras mot botten.......
Melle:
mm
Monka:
men du ser inte livbojen som slängts i.... du ignorerar den......
Monka:
visst sjutton blir den som slängt i den förtvivlad?
Melle:
men det är ju ändå mitt val...
Monka:
Varför tar hon inte tag i den!!??
Melle:
om jag inte har bett om hjälp så...
Monka:
Nej, du har valt att försöka simma över sjön... men inte att drunkna!!
Melle:
Nej, men jag har valt att ignorera livbojen
.. ett val...det med
Monka:
Nej du har inte valt det... du ser den inte för du plaskar så in i helsike med händer och fötter att du inte kan se den
Melle:
Ja, men då pratar vi om olika saker.... du sa ju tidigare att jag ignorerar livbojen.... det är för mig ett val....om jag inte ser den så blir det ju ett annat scenario
Monka:
du väljer att plaska därav ignorerar du den
Melle:
Ja, jag blir rädd... får panik... så jag plaskar...
Monka:
Om du stillar dig i allt plaskande så ser du bojen..... för ni har ju gjort upp att denna boj ska kastas i... men du har glömt det
Melle:
så jag väljer att inte stilla mig? eller jag blir så jävla rädd så jag vågar inte stilla mig?
Monka:
läs ovan
Detta bara kom....utan att jag tänkte......
Melle:
ja men då är det ju så att jag inte vågar...
Melle:
aah
Monka:
fattar du nu!!?
Melle:
kanske...
Monka:
Alltså... när du simmat ett tag får du kramp och blir rädd
glömmer att livbojen finns där för dig och du plaskar för allt du är värd
Melle:
men...
Monka:
för att du är rädd att drunkna
Melle:
hur kan en guide bli arg på en för att man är rädd?
Monka:
när du stillat dig kommer du på
Monka:
ah.... livbojen........
Melle:
jag förstår fortfarande inte ilskan
Monka:
för att rädslan drar dig ifrån dig själv... och målet med livet är ju att närma sig själv......
Monka:
att vara arg är ju att ge kärlek också
Monka:
visst har du varit arg på din son?
Melle:
ja såklart
Melle:
Aah..
Melle:
ja....nu fattar jag bättre...tack!
Monka:
vassego......