befäst
Depressionens orsaker enligt skolmedicinen
Den senaste forskningen inom depressionsområdet inom den traditionella skolmedicinen visar att det finns många olika orsaker till att en depression uppkommer. Dessa olika faktorer samspelar i ett komplext nätverk och det är sällan man kan säga att en depression uppkommer på grund av en enda orsak.
Biologiska faktorer
Det finns olika signalsubstanser i hjärnan som påverkar vår sinnesstämning. Dessa är: noradrenalin, serotonin och dopamin. Vid en depression råder det obalans i dessa system. Noradrenalin påverkar vakenhet och pigghet. Det har även med känslor som rädsla och irritabilitet att göra, och upplevelsen av hur mycket energi vi har att tillgå. Dessutom påverkar det våra tankar och minne. Serotonin påverkar rädsla och ångest. Det inverkar också på aptiten, sexuallivet och de aggressiva känslorna. Serotonin tycks också påverka hur impulsiv en person är. Utmärkande för dopamin är att det reglerar upplevelsen av eufori, det vill säga lustkänsla. Sammantaget kan man säga att en balans i dessa signalsystem påverkar hur vi mår.
Med hjälp av nya metoderna för att studera hjärnan som utvecklas idag har man kunnat se till exempel att vid depression är många receptorer på hjärncellerna utbrända. Främre delen av vänster hjärnhalva tycks ha hamnat i ett slags utmattningstillstånd med kraftigt minskad aktivitet. Det går också att påvisa en volymminskning i den del av hjärnan som kallas hippocampus. En av orsakerna är sannolikt knuten till stresshormonet kortisol. Men man vet inte om kortisol dödar hjärnceller eller bara får dem att skrumpna tillfälligt. Idag vet vi också att hjärnan bildar nya hjärnceller livet ut, tvärtom mot vad man tidigare trodde. Med den här nya kunskapen suddas gränserna ut mellan så kallade fysiska och psykiska sjukdomar.
Ärftliga faktorer
Ärftliga faktorer har betydelse, men det innebär inte att tillvaron är förutbestämd. En del individer med en genetisk sårbarhet klarar sig trots fruktansvärda förhållanden. Andra kan insjukna utan att det verkar finnas någon ärftlighet i släkten. Hos enäggstvillingar där den ena tvillingen får depression är risken att den andra ska insjukna 50 60 procent. De har ärvt samma sårbarhet för depression, men de kan ha haft helt olika slags påfrestningar i livet.
Sjukdomar
Flera sjukdomar kan leda till depression. Det finns till exempel ett samband mellan ätstörningar och depression. En orsak är att svält vid ätstörningar leder till nedstämdhet och depression på grund av näringsbristen. Gravt överviktiga personer drabbas också av depression i högre utsträckning än andra.
Idag används begreppet utbrändhet flitigt, både i massmedia och i folkmun, dock kan man konstatera att många av de människor som söker vård för att de känner sig utbrända i själva verket med stor sannolikhet har en depression. Symtomen är i stora drag överensstämmande; man känner en enorm trötthet och livsglädjen är förlorad. Utbrändhet uppfattas dock inte som en psykiatrisk diagnos och är således inte behängt med lika mycket tabu och fördomar.
Ångestsjukdomar ger en ökad risk för att uppkomst av depression. Speciellt ångesttillstånd som begränsar en individs rörelsefrihet. Panikångest och agorafobi är exempel på sådana sjukdomar. När ångesten är mycket stark och ihållande så blir möjligheten att utföra roliga och stimulerande aktiviteter begränsade, vilket i sin tur ökar risken för nedstämdhet.
Yttre händelser
Starka känslomässiga händelser kan orsaka depressioner. En tredjedel av dem som har förlorat en nära anhörig får en depression omkring en månad senare, och 15 procent är fortfarande deprimerade ett år senare. Skilsmässa, egen eller nära anhörig sjukdom kan också orsaka depression.
Mellan 10 och 15 procent av alla nyförlösta kvinnor får någon form av depression som varar mer än två veckor. Av dessa utvecklar ungefär hälften en depression där behandling är nödvändig. Psykologiska och sociala faktorer, såsom de krav, plikter och ansvar som följer med moderskapet kan vara orsaken. Men biologiska faktorer kan också ha betydelse, till exempel de hormon-förändringar som uppträder efter en förlossning.
Stress, liksom för lite sömn under längre tid, kan utlösa en depression för den som har ett känsligt nervsystem. Ekonomiska problem, negativa händelser i arbetslivet, alltför höga krav eller understimulans, är liksom mobbning exempel på stressfaktorer som kan leda till en depression. Det som upplevs som stressande för en människa behöver inte vara det för en annan. För den som redan är känslomässigt utsatt kan även en till synes liten sak bli övermäktig. Naturligtvis är det också så att många till synes lättare påfrestningar som händer under en längre period kan samverka till att en depression uppkommer.
normal
Vad?
25% av alla kvinnor och 15% av alla män drabbas någon gång i livet av depression.
Generellt kan man definiera depression som:
Sänkt grundstämning. En depression kan uppvisa alla grader från lätt och snabbt övergående dysterhet till djupt och ihållande tungsinne.
För att man skall tala om en depression i psykiatrisk mening krävs ett relativt varaktigt tillstånd av nedstämdhet, håglöshet, känslor av värdelöshet, skuldkänslor etc. på ett sätt som skapar ett betydande subjektivt lidande eller en betydande social eller yrkesmässig funktionsnedsättning.
Sedan skiljer man mellan två kategorier av depression såsom unipolär affektiv störning(depression som inte växlar med perioder av mani) och bipolär affektiv störning (manodepressivitet).
Man skiljer också mellan reaktiv depression (depression med yttre orsak) och endogen depression (orsakad av inre resp. ärftliga faktorer). Sedan används även begreppen egentlig depression och dystymi.
Vid egentlig depression talar man (DSM-IV) om att: Patienten under minst två veckors tid måste ha lidit av fem eller fler av följande symtom i sådan grad att de medför betydande lidande eller en avsevärd social eller yrkesmässig funktionsnedsättning: (1) sänkt grundstämning, (2) markant minskat intresse för eller nöje av de flesta vanliga aktiviteter, (3) avsevärd viktförändring (upp- eller nedgång) eller förändrad aptit (ökad eller minskad), (4) problem med sömnlöshet eller ökad sömn, (5) psykomotorisk agitation eller hämning, (6) trötthet, bristande energi, (7) känslor av värdelöshet eller överdrivna skuldkänslor, (8) koncentrations- eller beslutssvårigheter och (9) återkommande tankar på döden eller på självmord, självmordsplaner eller försök. Ytterligare en förutsättning för att diagnosen skall ställas är att denna symtombild inte är ett resultat av missbruk, medicinering, någon fysisk sjukdom eller går att förklara som ett resultat av sorg.
Vid dystymi(alt: neurotisk depression, depressiv neuros) gäller att: Individen under större delen av de senaste två å ren plågats av depressiva symtom, som dock inte är lika djupa och långvariga som vid egentlig depression(enl. DSM-IV).
normal
En väldigt intressant infallsvinkel på depression ger psykologen Ursula Nuber i sin bok Vår tids egoism(Natur & Kultur 1998):
Man säger om depressiva personer att de har en särskilt stor förmåga att skapa och bibehålla relationer, att de är synnerligen pliktmedvetna, solidariska, trogna, hjälpsamma, har stor inlevelseförmåga, hyser medkänsla med andra, känner ansvar för andra och att aggressioner är dem främmande. Men, fortsätter man, de har ett övermått av sådana alltigenom positiva egenskaper, vilket leder till att de förväntar sig för mycket av sina medmänniskor och med nödvändighet blir besvikna. Kan det emellertid inte också vara så att så kallade depressiva personer helt enkelt inte passar in i vår tid? Att de anser egenskaper värdefulla som blivit värdelösa i vårt samhälle, ja till och med uppfattas som en svaghet? Är det ökande antalet depressiva personer kanske ett tecken på att allt färre klarar av att hänge sig åt jagkulten, eftersom de har genomskådat den som förljugen? Det finns faktiskt studier som visar att depressiva människor har en mer realistisk inställning än människor som inte är depressiva. De har färre illusioner om sig själva och andra, de anser sig inte bättre än de är oavsett om det handlar om deras medmänskliga eller intellektuella förmåga. Depressiva människor tenderar inte åt självbedrägeri, åt en övervärdering av självet. Med så kallade friska personer förhåller det sig annorlunda. Studier visar att de är psykiskt friska just på grund av sin illusionära felbedömning av sina egna möjligheter. De ser hela tiden bara sig själva och tillåter varken korrigerande kritik eller tvivel på sig själva. Psykologer vid Kiels universitet har i ett flertal studier konstaterat att de flesta människor bara söker och tar till sig sådan information som smickrar egot.
Den form av depression som hon här skriver om är så kallad neurotisk depression eller depressiv neuros, numera inom diagnostiken vanligen benämnd dystymi. Vidare skriver hon:
Depressiva människor verkar inte löpa risken att ljuga för sig själva. De ser sådant som andra skickligt blundar för, de känner sina gränser och möjligheter och finner inte tröst i falskt smicker eller genom att bagatellisera problem och på så sätt lugna sig själva. Depressiva personer är ett slags seismograf för vårt samhälle som visar att något är fundamentalt fel.
Ser man det så skulle depressionsepidemin vara en möjlighet till nytänkande. Men så långt har vi inte kommit än. Fortfarande stämplas människor som depressiva och lämnas utanför. Det är de som är konstiga, de har en felaktig uppfattning om saker och ting och måste behandlas. Fortfarande blundar samhället för sanningen, det tränger hellre bort och invaggar sig i säkerhet.
Det är tänkvärda rader som skulle kunna öppna dörren för en mycket intressant, och i min mening välbehövlig, samhällsdebatt. Bruket av psykofarmaka har ju som bekant ökat lavinartat de senaste åren, inte minst bland ungdomar. Kanske är det snart på sin plats att ställa frågan om det verkligen är individen som är sjuk, eller det samhälle som hon förväntas vara en del av
normal
Leder till påskyndad död
Depression och psykisk ohälsa är en generell riskfaktor för en påskyndad död. I en studie utförd av Socialstyrelsens epidemiologiska centrum fann man att de 30 000 kvinnor och män som vårdades för en psykiatrisk diagnos under 1980-talets början hade fyra gånger så hög dödlighet som resten av Stockholms län fram till 1990. Dödsorsakerna var främst självmord, olycksfall och sjukdom.
normal
Leder till fysisk sjukdom
I en studie av 2000 anställda män vid Western Electric i Chicago såg man att sannolikheten för att dö i cancer var högre hos de män som var deprimerade. Man fann också att om man hade emotionella problem vid en tidpunkt behövde det inte nödvändigtvis ha effekt på hälsan längre fram i tiden. Det påvisades att det viktiga var hur man hanterade de emotionella problemen.
