normal
Hjärnan måste alltid ha något att hänga upp sina minnen på. Vid varje beskrivning av något nytt refererar man till något tidigare känt och med detta har man redan förvanskat bilden. När man sedan försöker att uttrycka vad man upplevt i ord så formas upplevelsen ytterligare om till något som är hanterligt och, genom association, känt.
Jag känner mig inte så bra på vittnespsykologi, men jag har sett några TV-program om det. I, bland andra, traumatiska situationer känns det som om upplevelsen bränns in i medvetandet och minnet. Under lång tid efteråt upprepas sekvensen om och om igen. Men en ypperlig enkelhet att minnas en händelse med många detaljer behöver ju inte betyda att man från början sett rätt. Snarare beror det på sinnestillståndet. Sanning är en känsla som inte alltid har rätt.
Förr har jag uttryckt en tro att allt lagras och kan kommas åt med hypnos. Nu tror jag att för att man ska minnas något rätt så ska man vid inlärningen ha uppmärksammat det. Uppmärksamheten styrs till stor del omedvetet av inlärning. Ett exempel borde väl vara bilkörning där man har tränat upp uppmärksamheten mot många detaljer som är av vikt.
I drömmar och när man tänker tillbaka kan man med varierande klarhet minnas vad som hänt. Men vad man minns är ett begränsat antal detaljer och helheter. Sådant som ägnats liten uppmärksamhet kan ha associerats till något som är långt ifrån det som man skulle associera till om man ägnat större uppmärksamhet åt det. Vid reflektion när man försöker tolka vad man varit med om så formar man om minnet till det man kan hantera. Vid hypnos där den hypnotiserade frågas om detaljer som aldrig funnits med i minnesbilden, finns det drömmekanismen som snabbt och omedvetet fyller i med fria fabuleringar. I mindre grad kan samma mekanism även verka vid reflexion när nya frågor börjar gnaga. Att känslan av sanning lyser stark betyder kargt nog bara att ett antal neuroner har aktiverats.
En pålitlig intuition kommer med långvarig träning.
Vad gäller ufo-observationer märker man ofta hur vittnena har mycket bestämda uppfattningar om på villket avstånd föremålet befunnit sig. Psykologiskt så sker avståndsbedömningen med en kombination av många saker. En uppenbar sådan är överlappning. En annan är vinkeln mellan ögonen. Men i väldigt många fall spelar utseende och beteende en avgörande roll, och denna bedömning sker genom association till kända objekt. Detta gör att en reflex på ett par centimeters avstånd kan uppfattas vara ett föremål på kilometers avstånd.
normal
Människor tillrättalägger observationer
Fritt från Earth Lights Revelation
Alex Keul och Ken Philips gjorde en studie där de bland andra saker lät fp i en minut se en bild ett vagt strukturerat ljussken på svart bakgrund, ungefär som ett UFO. De lät sedan fp från minnet rita vad det var de såg. Dessa ritningar utsattes sedan för en analys enligt vissa uppställda parametrar och utvärderades statistiskt. Bland annat så visade en jämförelse att hälften av en grupp ufointresserade lade in egna detaljer i sin ritning, medans endast en fjärdedel av en grupp amatörastronomer gjorde samma sak.
Det är en naturlig prosess att tolka det man ser i termer av det redan kända. Det är något som sker automatiskt och omedvetet. Ju vagare ljusfenomenen är, desto större roll får tidigare föreställningar.
Om ljusfenomen flyger i formation kan man lätt få intrycket av att de är lampor på ett jättelikt svart skepp. Om ljusfenomenen är något oregelbundna och kanske ändrar färg så är det lätt hänt att man tycker sig se fönster, människofigurer, eller liknande. På dagen ser en plasmaboll metallaktig ut och omges av en halo.
normal
Minnesteknik
Att ha bra minne handlar om att ha en bra teknik för att minnas saker. Hjärnan arbetar holistiskt, och den kan inte minnas saker som inte är relaterat till någonting annat. Därför associerar den ihop ett minne med ett annat. Man kan då utnyttja denna metod genom att hjälpa hjärnan att associera det man vill minnas med andra saker.
Ett telefonnummer exempelvis. Långa sifferrader som inte har med någonting annat att göra är stört omöjligt att komma ihåg. Men delar man upp sifferraden i olika delar och ger varje siffersektion en symbol, så går det lättare.
031394830 är en siffra. Vi vet att det är ett telefonnummer, alltså tar vi bort 031, för vi vet att det är till Göteborg, och kopplar därmed denna sektion till en stad. En stad vi har olika känslor kring. 39 kanske är din pappas födelseår, 48 är kanske din mammas ålder minus fem. Siffran 30 kanske det står på din nyckel. Ett ganska omständigt sätt att minnas kan man tycka, men det fungerar bra.
Man kan göra det mer avancerat också. Det finns tekniker som låter dig sätta ihop en siffra med en symbol. Säg att 1 är en bil, 5 är en CD-skiva och 8 är ett huvud. För att komma ihåg siffran 581 kan man då skapa sig en enhetlig bild av denna genom att i huvudet sätta ett huvud på en CD-skiva som står på motorhuven av en bil. Man kan minnas väldigt långa tal på detta viset.
Så, sammanfattning: Försök inte minnas enstaka fragment, lägg ihop det med andra saker som du redan känner till. Gör det ofta och mycket så att det blir till en vana.
normal
Olika sorters minnen
Psykologen Endel Tulving från Estland skiljer mellan tre huvudtyper av minnen:
1. Procedurellt minne som är kopplingar mellan stimuli och responser, som när man lär sig cykla eller köra bil. Sensoriska signaler ger oss då en känsla som befästs av var vi har pedalerna, hur det är när vi svänger styret eller ratten osv.
Med träning sätter sig effekterna i det procedurella minnet - och vi handlar sedan på rutin, dvs. automatiskt ställer minnet upp så att vi slipper tänka efter. Vi cyklar helt enkelt. Eller vi kör bilen.
2. Semantiskt minne är vår förmåga att föreställa oss, att kategorisera, att göra mentala modeller.
3. Episodiskt minne gör att vi minns händelser, upplevelser om vad vi varit med om (även om de förvanskas ju fler gånger vi minns dem!), och allt vi lärt i skola eller utbildning.
Utan det episodiska minnet skulle vi inte kunna berätta något. Det är enligt Peter Gärdenfors (prof. i kognitionsvetenskap) det minne som måste till för att vi ska kunna skapa en inre värld.
Minnesforskaren Arthur Glenberg skiljer mellan automatiskt och ansträngande minne.
Det automatiska fyller i sinnesupplevelserna så att de blir perceptioner.
Det ansträngande minnet har vi för att skapa föreställningar som bygger på tidigare erfarenheter.
Det vi starkast minns är personer och platser, fortfarande enligt Gärdenfors. Dessa är också det som bär myter och berättelser.
Begreppen medvetna resp. omedvetna minnen hanterades av både Freud och Jung.
Hjärnans hippocampus (limbiska systemet) är inblandat i medvetna minnen (och kunskaper). Dessa kan vi plocka fram och medvetandegöra.
De omedvetna minnena är de s.k. implicita - de minnen vi samlar utan att vi är varse om det. Denna inlärning pågår under hela livet och de implicita minnena blir naturligtvis i majoritet.
Kroppen minns är ett modernt uttryck. I praktiken är minnen som härrör ur känslan kopplade till långtidsminnet genom amygdala; nervcellssamlingar intill hippocampus.
Falskt minne är ombyggt minne - vår hjärna kan inte skilja på falskt eller sant. Minnen kan suggereras fram och för vårt medvetna jag framstå som verkliga och sanna trots att de i verkligheten är just en suggestion...
normal
Minnet och kosten
Vad vi äter och hur vi mår påverkar minnet.
Forskning runt vår kost, som bl.a. bedrivs vid Lunds universitet med professor Charlotte Erlanson-Albertsson som ledare, har visat att vad vi äter har stor betydelse för hjärnan och minnet.
Glukos förbättrar både minnet och reaktionsförmågan.
Proteiner ger bättre långtidsminne.
Bantning försämrar minnet och det gör dietkost också.
Dessutom försämras minnet av stress genom att cortisolhalten sänks, men detta var känt sedan tidigare.
