normal
FAKTA nummer 9, 91:
Kl 06.09 i position 20 grader 22 minuter norr, 135 grader 50 minuter öst, kurs 265, hastighet 15, rapporterade cheftelegrafisten något han ansåg vara ett flygplan i kompassriktning 000, positionsvinkel 21. Genom kikare observerades tre föremål nära varandra. Det ena var av första storleksordningen. de övriga två var av andra storleksordningen. Föremålen rörde sig med mycket stor hastighet mot oss på okänd höjd. 09.14 registrerades fyra föremål i flykt på SPS-6C-radarsökaren under 22 miles och cirka sex minuter. Över oss spred föremålen sig i cirkelformation, och höll sig rakt över fartyget i ca 3 minuter. Denna manöver observerades både visuellt och på radar. Föremålen företog flera kursförändringar medan de blev iakttagna, och deras hastighet uppmättes till över 3000 knop (5555 km/t). Anrop gjordes över IFF (Identify Friend or Foe - identifiera vän eller fiende), men anropen besvarades inte. Efter manövern över oss rörde sig föremålen i riktning sydost i oerhörd hög hastighet. Det nämda händelseförloppet iakttogs av befälhavande officer, alla på bryggan och många på däck.
-Observation gjord av tolv personer i åtta minuter från ett fartyg ur den amerikanska marinen på uppdrag vid Filippinerna den 5 maj 1965.
Den extrema accelerationen och de höga hastigheterna är typiska för många observationer. På radarn har man uppmätt hastigheter på uppemot 43000 kilometer i timmen.
normal
Mystiska avtryck på marken, vilka tycks ha kunnat göras av okänd farkost uppifrån, är inte något ovanligt. Nu rapporterar den norska skeptikertidningen NIVFO-bulletin om ett fall från 1972 med oförklarade trianglar - och några cirklar - på öar i Norge. Plötsligt en dag, vid ebb, fanns 8-9 märken på den isolerade ön Kjølsøya i Lyngenfjorden, nedpressade 30-40 cm i leran. I det största märket uppges sidorna ha varit cirka 1 1/2 meter.
Enligt ufologer, som gjorde en undersökning, var märkena liksidiga trianglar med sidor så skarpa som om de hade stämplats ned i leran. Men NIVFO-bulletin är skeptisk till beskrivningen. Vad som är helt klart är emellertid att det fanns oförklarade märken på ön.
Det uppgavs att folk hade sett märkliga ljus på himlen vid tiden i fråga.
Ett faktum tycks vara att strax innan spåren i leran upptäcktes, inträffade kraftiga störningar i TV-utsändningen, följda av totalt stopp. Ingen förklarning till avbrottet kunde hittas.
Avbrottet i TV-sändningen och avtrycken i leran kopplades samman, och det spekulerades i besök av UFO. Någon naturlig förklarning kunde man inte finna.
Bilar saknas på ön.
Eftersom avtrycken fanns i det område som torrläggs vid ebb och kommer under vatten vid flod, kan det ligga nära till hands att tänka sig att en liten båt kommit in mot ön och gjort avtrycken. Men skeptikerna på NIVFO-bulletin menar att en liten båt, som det i så fall måste ha varit, inte kan göra så stora djupa märken.
Senare upptäcktes andra liknande avtryck på andra öar i närheten, i allt 27 stycken.
Vad kan ha åstadkommit märkena?
Isblock? Det sades att fjorden tidigare under året varit full av drivis. Men 28 triangelformade isblock... Vart skulle de ha tagit vägen?
Helikopter med stora, trekantiga fötter? Sådana helikoptrar är inte kända.
Något stort djur? Nej, sådana finns inte.
NIVFO-bulltein menar att även om man aldrig lyckas ge en rimlig förklarning till avtrycken, kan förklarningen vara både jordnära och enkel.
Tidskriften ber läsarnas hjälp att hitta lösningen.
normal
För just radarekon har jag inte så mycket. Jag har läst i tidningen FAKTA (nr 9, 1991) om ett fall där ett krigsfartyg fick se fyra föremål som gjorde olika manövrar. De hade en hastighet på över 5000 km/h. Observationen gjordes av tolv personer i åtta minuter från ett fartyg ur den amerikanska marinen på uppdrag i Filippinerna den 5 maj 1965.
Här nämns inte utseendet direkt. En annan observation som gjordes från ett flygplan verkar vara plasmafenomen, men underliga var de. De lysande föremålen observerades på radar och filmades även.
I UFOaktuellt nr 1, 1993 beskrivs flera radarvisuella observationer. Här är en av dem: När vi passerade 22.100 fot såg jag plötsligt hur ett, som jag först uppfattade det, cirkulärt objekt kom på kontrakurs mot oss. ... Så fort jag fick syn på det skrek jag åt min andrepilot att han skulle titta och han fick omedelbart ögonen på det. ... I den rapport Achille Zaghetti senare skrev om händelsen beskriver han föremålet så här:
Missilliknande föremål - utan utblåsningsflamma. Ljust brun - ökenfärgad. Ungefär tre meter lång - rund form. Detta hände mitt över Engelska kanalen i april 1991.
Dessa föremål är mystiska och många och kan i vissa fall misstänkas vara missiler men ofta liknar de inte sådana. I juli 1991 fick andrepiloten på en Boeing 737, 4.500 meter över Sussex, syn på ett litet, svart rombformat föremål på kollisionskurs. Föremålet syntes även på markradarn.
Det finns många sådana fall, och ännu konstigare än så, där observatören sett något verkligt underligt metallformat föremål som följt flygplanet i dagsljus, men referenserna till det råkar jag inte ha här. Mycket är sådant som berättats i olika ufo-TV-program.
normal
Det kommer emot mig rakt österifrån, rapporterade den unge australiske piloten i radion. Det tycks flyga över mig, men jag kan inte bedöma hastigheten. Det flyger förbi. Det verkar avlångt. Nu kommer det rakt emot mig. Det lyser grönt.
Detta möte blev det första vittnesbördet om de säregna fenomenen som i slutet av år 1978 gång på gång visade sig på natthimlen söder om Melbourne.
Några ögonblick senare rapporterade piloten Fredrick Valentich återigen: Föremålet kretsar alldeles ovanför mig. Han talade sedan om att han hade fått motorkrångel. Det svävar och det är inget flygplan, fortsatte han. Det är...
I detta ögonblick bröts radioförbindelsen med planet. När man inte hörde något mer från Valentich antog man att planet störtat i Tasmanhavets mörka vatten. Flera månader senare hade man ännu inte funnit några spår av det.
De närmaste dagarna efter Valentichs försvinnande fick man emellertid flera rapporter om egendomliga, lysande föremål i luften över Australien och Nya Zeeland. Ingen av dessa iakttagelser ledde till något så dramatiskt som den unge pilotens oförklarliga möte och försvinnande, men ett av de rapporterade fenomenen väckte speciellt stort uppseende. Händelsen utspelade sig tidigt på nyårsaftonens morgon 1979. ""[Det stod 78, men det kan det ju inte vara om det var morgonen...] Strax öster om Sydön i Nya Zeeland befann sig tre TV-reportrar från Melbourne ombord på ett fraktplan. Planet följde luftleden mellan Wellington och Christchurch, där besättningarna på två flygplan tio dagar tidigare hade observerat klara, ännu oidentifierade ljussken.
Strax efter midnatt fick de syn på egendomliga, rörliga, lysande punkter.
I två timmar ägnade de sig sedan åt en sällsam kurragömmalek med dessa mystiska ljuskällor. Medan planet flög söderut mot Christchurch lämnade ett av vittnena en beskrivning, som spelades in på band. Jag ser starka, pulserande ljus, som dyker upp och försvinner igen. Samtidigt registrerades oförklarlig radarekon i Wellington. Ett av dessa tycktes följa efter planet, och samtidigt såg de som befann sig ombord ender några minuter ett blinkande ljus. Under återfärden dök ett nytt ljussken upp ungefär 15 km från fraktplanet. Enligt en av TV-reportrarna hade det okända föremålet en klart upplyst underdel och överdelen var en sorts genomskinlig kapsel.
Vad för slags föremål det än kan ha varit, så blev det i varje fall utsatt för en ingående granskning, både med blotta ögat och med hjälp av diverse instrument. Fenomenet iakttogs ju inte bara av TV-reportrarna och planets båda piloter, utan det spårades också av planets radar. Men märkligast är kanske att det också dokumenterades på färgfilm.
TV-fotografen tog sammanlagt ungefär 23 000 16-mm filmrutor, som senare överlämnades till dr Bruce Maccabee, en fysiker och specialist på optik vid den amerikanska flottan. Med hjälp av ett datasystem ljusförstärkte han filmen med samma teknik som används för TV-överföringar från sateliter och rymdsonder. Filmen återgav sedan en kort men mycket intressant bildsvit med mystiska, flygande föremål. En bildföljd visade en klockformad kontur med klart lysande underdel, precis likt det föremål TV-fotografen berättat om. En enda filmruta i denna sekvens visar något som ser ut som ett spår efter föremålet, när det hade gjort en looping, vilket tyder på att det måste ha rört sig oerhört snabbt i förhållande till kameran. En annan bildföljd återger ett föremål vars ljus pulserar rytmiskt så att det omväxlande liknar en ljus, gulvit cirkelform och en dunklare, rödaktig trekantsform.
Efter att ha undersökt filmen kom Maccabee fram till att ett av föremålen - om det som radarn angav hade befunnit sig på ett avstånd av 10 distansminuter från planet - borde haft en bredd på mellan 20 och 35 meter. Hans analys tydde också på att föremålet avgett ett ytterst kraftigt ljus, motsvarande en glödlampa på 100 000 watt. Maccabees undersökning gav också ett annat häpnadsväckande resultat. Om man bortser från kamerans rörelser och utgår från att iakttagelsen inte störts av några obekanta fenomen, bör ett av de okända föremålen under sin looping ha rört sig med en hastighet av närmare 5 000 km i timmen!
När Maccabee hade avslutat sitt arbete lämnades filmen och övrig dokumentation till en grupp amerikanska vetenskapsmän, som var specialister på optik, biofysik, radar, optisk fysiologi och astronomi. De var helt överens om att det inte gick att förklara något av det som hänt i samband med iakttagelserna vid Nya Zeeland. I motsats till vad andra forskare hävdat, ansåg de att de oförklarliga ljuseffekterna inte härrörde från Venus eller andra planeter och att de inte heller kunde ha samband med stjärnor, meteorer, ballonger, flygplan som råkat ur kurs, satelliter, atmosfäriska synvillor eller reflexer. Forskarna var också eniga om att det verkligen hade rört sig om UFOs, dvs oidentifierade flygande föremål.
Iakttagelserna vid Nya Zeeland var de första i UFO-historien då någon gjort bandinspelningar på platsen medan föremålen observerades. De blev dessutom också filmade och registrerade via radar. Om inga UFOs var inblandade måste det ha rört sig om en följd av ytterst osannolika tillfälligheter, säger dr Maccabee. ""[Lägg här märke till hur han använder termen UFO! ;]
normal
Var uppe i Dalarna under sommaren för att ta det lugnt en helg med några goda vänner. Under helgen bestämde vi oss för att tillbringa en natt uppe på Gesunda-berget som ligger ca: 1 mil söder om Mora. Syftet med besöket var att kolla om vi skulle få se nåt intressant eftersom det sägs att det ses ett o annat i Dalarna. Sagt o gjort, upp på berget gick vi (pust) o väntade, men vi fick inte se nåt den natten. Uppe på berget så mediterade tjejerna ett tag, och fick (detta kan låta lite flummigt) ett slags budskap, att vi skulle få se nåt i fall vi bara hade tålamod. Tålamodet tog dock slut efter 4 tim. och 1000 knott. Följande natt ver det endast två som begav sig upp på berget igen för ett nytt försök. Efter ca: 30 min. så såg de 3 st. gula ljus-blixtar på himlen strax över träd-topparna, som för att påkalla uppmärksamheten ditåt. Där lade de märke till en stjärna som rörde sig med synlig fart. Den ändrade hastighet och riktning vid ett flertal tillfällen. Eftersom den rörde sig vid trädtopparna ca: en hand ovanför Så hade de s.a.s en referenspunkt att gå efter. De observerade detta fenomen i ca: 30 min. Den försvann då helt plötsligt, och de återvände hemåt något skärrade. Vad de såg kan man ju spekulera i, men nåt märkligt var det dock!
normal
Kalix 29-Aug-1994 21.23
Obs! Detta brev är seriöst. Lustiga kommentarer undanbedes
I natt (Lördag/söndad 27:e/28:e Augusti) såg jag och några till något som jag måste betrakta som ett UFO.
Jag, min sambo samt mina söner och en av deras kompisar hade sett en videofilm som slutade vid 01:30 tiden.
Min sambo Lena och jag gick ut på altanen för att få lite frisk luft. När jag tittade uppåt ( ca 45 grader i sydlig riktning ) fick jag se något som fick mig att gapa.
Ett mycket starkt och intensivt blå/vitt lysande klot på vad jag uppfattade som mycket höjd.
Det var intensivt vitt i mitten och klar blått i kanterna. Det var också stort. Som en tumnagel om man sträker ut handen framför sig. Alltså väldigt mycket större än stjärnorna omkring. Det rörde sig sakta och under första sekunderna verkade det som att det liksom vinglande eller skevade... för att därefter stabilisera sig.
Efter ca 10 sekunder kom jag mig för att ropa till Lena som tittade åt ett annat håll. Nu såg hon det också. Det hade nu minskat i storlek till något större än aftonstjärnans storlek. Färgen var forfarande instensivt blå/vitt. Vi såg på det i några sekunder och ropade på sönerna ( 17 års åldern ) som kom ut och tittade.
Under tiden minskade föremålet i storlek och var när dom såg det som en ljusstark stjärna. Vi såg på det hela i ytterligare ca 10 sekunder. Föremålet minskade hela tiden i ljusstyrka och storlek tills det helt var försvunnet. Vi uppfattade det som att det försvann uppåt.
Inga ljud hördes. Det var stjärklart. Hela observationen varade i ca 20-30 sekunder. Under den tiden hade det rört sig ca två handsbredder över himlen. Det var absolut inte en meteroit eller sattelit ( som vi för övrigt som strax efteråt ).
Jag har inga speciella teorier om vad det var. Det enda jag konstaterar var att det hela var väldigt underligt och såg väldigt onaturligt ut.
Platsen var i Kalix / Norrbotten och vi som såg det var Roland Strålberg, Lena Blomquist, Benny Strålberg och Daniel Rönnkvist.
Någon som sett något liknande? Skriv i så fall gärna ett meddelande till Roland Strålberg 2:205/612.4 eller 2:205/604.13
