Vetenskapen om himlakropparna, deras positioner och rörelser, fysiska beskaffenhet, utvecklingshistoria samt världsrymden.
Alias: rymdforskning
Tills för ca 300 år sedan gjordes ingen större skillnad på astronomi och astrologi. Dvs det finns inga belägg för att forntidens människor skillde på dessa två ämnen.
Båda börjar med ordet astro, vilket betyder stjärna.
Astronomi och religion går många gånger hand i hand. Många av de tidigare arkeologiska fynden visar på hur man använde astronomiska händelser (som vårdagjämning, månens gång osv) i ceremonier som man kan gissa vid ex. Stonehenge.
Både tiden på dygnet och tiden på året påverkar vilka stjärnor man för tillfället kan se på himlen. Detta beror på att jorden snurrar runt sin axel så stjärnhimlen rör sig under nattens gång och stjärnor går upp i väster och ner i öster. Men så rör sig ju även jorden runt solen som gör att man ser olika stjärnor vid olika tillfällen på året.
Sen har det södra halvklotet och det norra halvklotet sina specifika stjärnor som kan ses, men vissa stjärnor och stjärnbilder rör sig både på det norra och det södra halvklotet.
Det finns ett område runt polstjärnan där stjärnor alltid kan ses, dvs dom går inte under horisonten. Dessa stjärnor är cirkumpolära. Till dessa hör på vårat halvklot Karlavagnen och Cassiopeia.
DEKLINATION OCH REKTASCENSION:
Man avgör var på himlen stjärnor genom himmelska latituder och longituder. Men här kallas dom deklination och rektascension där latituden är deklination.
Eller så kan man göra det lättare för sig genom att man anger possitionen i grader över horisonten och i vilket väderstreck man sett stjärnan. I Sverige ligger polstjärnan på 60 grader.
Man kan istället för att säga vilket väderstreck använda sig av azimut, vilket är kordinaten längs horisontcirkeln där nord är 0 grader, öst 90 grader, 180 i syd och 270 grader i väst.
Vårdagjämninspunkten, den punkt på himmelsfären där solen passerar himmelsekvatorn på väg från den södra halvan av himlen till den norra, är den punkt där himlens longitudpunkt startar. Longituden hetta rektascension. Denna mäts i grader eller timmar.
EKLIPTIKAN:
Jorden rör sig ju runt solen och jorden tittar då mot solen och även stjärnorna på nattsidan av jorden. Den bana som solen har kallas ekliptikan. Det är alltså detta som gör att man ser olika stjärnor och stjärnbilder vid olika tidpunkter på året.
Under sin vandring så passerar solen höstdagjämningspunkten på hösten och vårdagjämningspunkten på våren. Solen passerar även i sin bana runt ekliptikan dom olika zodiakerna (12 st) samt ormbäraren.
PRECESSION:
Ur Astronomins grunder av Anita Sundman:
Den norra änden av jordens rotationsaxel pekar just nu mot en punkt på himlen nära Polstjärnan, men rotationsaxelns riktning förändras långsamt. Det beror på gravitationella störningar från solen och månen. Jorden är något avplattad, dess ekvatorsradie är störra än polradien, och det betyder att jorden bär extra massa vid ekvatorn jämfört med en sfärisk kropp. Både solen och månen åstadkommer en vridande kraft på jorden och strävar att räta upp den så att ekvatorsplanet sammanfaller med ekliptikans plan. Eftersom jorden roterar sker inget upprätande utan i stället får de störande krafterna från solen och månen effekten av en precesserande rörelse hos jordaxeln. Månens inverkan är ungefär dubbelt så stor som solens och tillsammans åstadkommer de den s.k. lunisolarprecessionen. Det finns också en planetprecesson, som uppstår på grund av störningar på jorden från de övriga planeterna i solsystemet (mest från Jupiter som är massiv och därnäst från Venus som är jämförelsevis nära).
Planetprecessionen är mycket mindre än lunisolarprecessionen och tillsammans ger de allmän precession.
Precessionen får de bägge himmelspolerna att beskriva cirklar kring ekliptikans poler. Polen gör ett varv på 25 800 år och är för närvarande på väg mot stjärnbilden Cepheus. Det betyder också att himmelsekvatorn rör sig i förhållande till ekliptikan så att skärningspunkterna mellan de bägge cirklarna flyttar runt på stjärnhimlen. De bägge skärningspunkterna är vår- och höstdagjämningspunkterna. Varje år flyttar de 50 bågsekunder längs ekliptikan på grund av precessionen. En titt på stjärnkartan avslöjar riktningen: Vårdagjämningspunkten hittas för närvarande i Fiskarnas stjärnbild. Men det är symbolen för Väduren som brukar användas för vårdagjämningspunkten. Det kommer sig av att det var i Väduren den låg för ett par tusen år sedan.