normal
Stonehenge är en ceremonianläggning från sten- eller bronsåldern. Den ligger ungefär 13km norr om Salisbury i Wiltshire, England. Det är en stor plats för forntida ceremonier och gravplatser. De äldsta delarna anses vara från 3100 f.Kr,då den runda jordvallen och den yttre ringgraven uppfördes. Tätt intill vallens sida finns hål som kallas Aubrey holes, efter John Aubrey . Dessa tyder på att det har stått pålar av trä där, även det finns tecken på att de täppts igen strax efter grävningen.
Det är också troligt att det har funnits en stor rund träbyggnad. Omkring 2100 f.Kr återuppbyggdes Stonehenge med stenar av en blåaktig bergart som antagligen har hämtats från Preselibergen i Dyfed samt med block från andra platser i Wales. Blocken restes i en ofullbordad dubbelcirkel i anläggningens mitt. En 500 meter lång väg omgiven av jordvallar gjordes som en ingång till platsen. Ca ett sekel därpå byggdes den om igen men då med sandsten (sarsen) ställda i en sluten ring med horisontella överliggare. De riktigt stora blocken är ungefär 9 meter långa och väger uppåt 50 ton. Blåstensblocken från den tidigare platsen användes igen som olika grupperingar innanför cirkeln av sarsen. En sista tillbyggnad gjordes också ca 1000 f.Kr då gången in till monumentet förlängdes till nästan 3km.
normal
Legender
Stonehenge är ett stort mysterium för oss och ingen vet vem som byggde det eller exakt hur den byggdes men en sak som är klar är att den har många legender.
En säger att djävulen var inblandad i byggnaden. Han hämtade stenarna hos en gammal kvinna från Irland, och använde sin magi för att transportera dem till deras förra plats, Salisbury i England och satte han upp dem. Men han blev han egotrippad och slog vad om att ingen i byn intill kunde räkna hur många stenar det var. När han sedan frågade en i byn sa han that is more than thee canst tell vilket betyder Det är mer än du kan räkna. Vilket som var helt rätt. Och djävulen blev galen, för hanns plan hade ju misslyckats. Han tog upp en sten och kastade den det hårdaste han kunde mot bybon, men han tänkte fort och lät den studsa mot hans häl och den var så hård att det blev en buckla i den. Från den dagen är stenen kallad Dent Stone.
En annan är att det var jättar som dansade runt där och sedan blev förvandlade till sten utan nämnd andledning och denna legend var mycket populär en gång i tiden för stenarna påminde och jättar som häll i hand.
"Here oft, when Evening sheds her twilight ray,
And gilds with fainter beam departing day,
With breathless gaze, and cheek with terror pale,
The lingering shepherd startles at the tale,
How, at deep midnight, by the moon's chill glance,
Unearthly forms prolong the viewless dance;
While on each whisp'ring breeze that murmurs by,
His busied fancy hears the hollow sigh."
