normal
Jättar är några av de äldsta varelserna. De är avlägsna släktingar till - de inte lika stora - trollen. En del jättar är så stora att de kan kliva över höga berg i ett enda steg. De är i allmänhet väldigt korkade och oerhört avogt inställda till kyrkklockor. Den enda varelse de - enligt traditionen - hade någon respekt för var guden Tor. Det är dock mer kyrkklockornas än Tors förtjänst att vi så sällan ser några jättar nuförtiden.
Skydd mot jättar. Jättar har - liksom troll - en svaghet. Det är att de kan förvandlas till sten om de är oförsiktiga. De är lätta att lura, och om allt annat misslyckas så ring i kyrkklockorna! En kniv är också bra, då stål binder allt oknytt och gör dem orörliga.
normal
I fornnordisk mytologi är jättarna de storvuxna invånarna i Jotunheim, klumpiga och vanligen illasinnade, därtill trollkunniga och visa (Jfr Mimer; Vaftrudner). De förvänder synen på både människor och gudar. Jättarna representerar den vilda naturen och Urtidens kaosmakter och söker störta gudarna och deras värld. Den stora kosmiska slutstriden, Ragnarök, står mellan gudarna och jättarna. Trots motsättningen mellan dessa båda grupper knyter gudarna flera jätteväsen till sig, såsom Gullveig, Mimer och framför allt den kvicke och intelligente men svekfulle Loke, som delar tillvaron med gudarna i Asgård. Flera gudar har sexuella relationer med jättinnor, bl a den störste jättebekämparen Tor. I senare tiders folktro är jättarna väldiga väsen som mest håller till i berg (Jfr norske bergakungen) och är bekanta för sin råstyrka och sin enfald. De tros kunna kasta stora klippor milsvida (jättekast).
normal
Jättarnas övergripande hemvist heter Utgård, men även vissa specifika världar eller delar av kosmos är hemvist för specifika undergrupperingar av jättarna.
Eldjättar i Muspelheim.
Isjättar i Nifelheim.
Jättar mer generellt i Jottunheim.
