Kloster- eller ordensliv är inom katolicism ett liv med evangeliet som förebild, inom buddhísm följer man Buddhas regler.
De kristna klosterordnarna stammar ur Bibelns Apostlagärningar (2:42-47, 4:32-34) där den första kristna församlingen i Jerusalem beskrivs. Här framgår riktlinjer som dagliga böner, omsorg om fattiga, gemensamt ägande, tro på apostlarnas lära, nattvard osv.
Till en klosterorden eller gemenskap krävs en inre kallelse. Genom att ansluta sig och avlägga offentligt löfte att följa just denna ordens regler och eventuella aktiviteter blir man småningom upptagen i gemenskapen.
Det finns både aktiva och kontemplativa klosterordnar. De aktiva domineras av socialt arbete utanför klostret. De kontemplativa är säten för stillhet och bön - alltid för att tjäna nästan.
Klosterliv inom buddhism följer Vinayapitaka - de av Buddha givna reglerna för munk- och nunneordnar.
Den buddhistiska munkorden - sanghan, är flera hundra år äldre än den katolska - frågetecken finns dock fortfarande om jainismens munkordens ålder.