Dödsväsen Ickefysisk livsform

normal

• Text 23164, v1

Parapsykologerna tar inte för givet att det är den dödes själ. De utgår ifrån vad utsatta påstår sig se och försöker vanligtvis förklara fenomenen utifrån vad de vet om psyket och ESP som man har kunnat studera ordentligt.

normal

• Text 23165, v1 - Inmatad av -mikael-
• Ur Webbplats om New Age
• Av Mikael

Spöken är vårat vanligaste namn för andar som inte kan lämna sin tidigare inkarnation. Av någon anledning, t.ex. en stark känslomässig bindning till något som finns kvar i den fysiska världen. När de ändå inte kan bli kvitt denna bindning så kan de blir kvar i flera hundra år. Vanligtvis i någon byggnad. Sådana andar behöver hjälp för att finna ljuset. Spöken är egentligen inte farliga. De känns bara obehagliga, oftast p.g.a. den sorg eller ångest de bär på. Andar har likt människor en aura och när den auran som är ångestladdad kommer in i en människas aura så känner människan det väldigt tydligt. De flesta förstår inte varför de känner så. De reagerar först när de vanliga sinnena stimuleras.

Nu när vi fysiska varelser lever på samma frekvens som andarna så kommer vi att stöta på dem betydligt oftare.

Om du har problem med rastlösa andar så kan du kontakta någon spökjägare.

normal

• Text 23168, v2 - Inmatad av Sven Ove Hansson
• Ur Förklarade Mysterier - Om till synes oförklarliga ting (sid 191-192)
• Av Sven Ove Hansson

I januari 1985 blev Hjortberga prästgård i Blekinge omskriven i den svenska rikspressen. Innehavaren, Bengt Randolfsson, gav då tillkänna att han skulle flytta från gården eftersom han inte stod ut med spökerierna.

"Det har bankat i golvet, det har hörts steg i trappan, dörrhandtag har tryckts ned, det har gått i köksdörren, hundarna har morrat och rest ragg, till synes utan orsak.

Också Gunilla Lundgren som arbetar på pastorsexpeditionen har hört och handgripligt känt av spökerierna. Hon har fått böcker över sig, böcker som utan synbar anledning har fallit ur bokhyllorna. Hon har också hört steg och dörrar öppnas och stängas."

Som om inte detta vore nog har dessutom ångestskrik från kvinnor hörts i byggnaden. Huset är bara 50 år gammalt, men spökerierna har övertagits från en tidigare byggnad på samma plats.

• Text 23171, v2

Det är inte svårt att inse vilka naturliga förklaringar som kan ligga bakom spökupplevelser. Böcker som faller ned från hyllor brukar vara dåligt staplade. Nattliga spökljud kommer ofta från trä som förskjuts när det blir kallare på natten. När en hel serie spänningar utlöses i en trätrappa kan det låta mycket likt stegen av någon som går i trappan.

Ugglor kan ibland ge ifrån sig ljud som låter mycket lika skriket från en skräckslagen människa. Ugglor har tysta vingslag, och kan därför komma mycket nära nattetid utan att man märker det.

Ibland då man är ensam i ett rum kan man känna i ryggen att det kommer in någon bakifrån. En sådan känsla kan förorsakas t ex av luftdrag och av svaga ljud som man inte blir medveten om. Man kan lätt få denna känsla även då det inte finns någon i närheten, i synnerhet om man är rädd för att någon ska komma.

Förväntningarna har stor betydelse för hur man tolkar t ex spökljud. Om dörrar öppnas av sig själva i ett nybyggt höghus ringer man efter en snickare. Om tända ljus slocknar av sig själva invid fönstren går man och köper tätningslister. Samma händelser i ett gammalt slott kan ge upphov till helt andra reaktioner.

När en byggnad väl har blivit utsedd till spökbyggnad börjar man lägga märke till sådant som man annars inte skulle ha observerat. I nästan alla gamla hus förekommer så mycket drag och småljud att de utmärkt kan fylla rollen som spökhus. Elektriskt ljus och den minskade användningen av trä har gjort att det spökar mindre i moderna hus.

normal

Vetenskapsradion

• Text 23175, v2 - Inmatad av Jonas
• Av Jonas Liljegren

Idag, lördagen den 26:e november dök följande upp i Vetenskapsradion:

+ Veckans lyssnarfråga kommer från Gösta Fröberg i Hjo som skriver att han tillhör de som ytterst sällan upplever något oförklarligt eller övernaturligt. Han beskriver en upplevelse han hade 1952 som hittills har trotsat alla försök till förklaringar. Den inträffade en februarinatt när han övernattade hos överläkaren och dennes hustru vid ett privat kurhotel som tog emot personer med psykiska störningar. Gösta Fröberg vaknade klockan två på natten av tunga steg nedför husets trappa. Och de gick alldeles förbi hans sovrum. Dagen efter visade det sig att ingen som bodde i huset hade varit uppe och senare kom det fram att både andra gäster och värdparet hade hört nattliga mystiska steg i huset många gånger. Gösta Fröberg skulle gärna vilja ha en förklaring till det här. Han har redan konsulterat många kritiska bedömmare med olika yrken. Men jag ringde upp Sven Ove Hansson, filosof med lång erfarenhet av att söka förklaringar till så kallat övernaturliga ting. Hur skulle du vilja förklara det här, Sven Ove Hansson?

- Ja, framför allt skulle jag vilja betona att vi troligtvis inte kommer att hitta någon förklaring för att så här mer än 40 år efteråt ta reda på vad som hände vid det där kurhotellet, det är omöjligt om det inte skulle vara så att någon som sitter inne med avgörande information skulle träda fram. Och det här är ganska vanligt. Det är mycket ofta som människor som har sett märkvärdiga ting, det kan gälla spökerier eller ufon eller lite mera prosaiska naturfenomen, att de vill att vetenskapen ska förklara det. Men särskilt om det är långt efteråt och man inte har dokumenterat iakttagelserna noga när de ägde rum så finns i regel inte tillräckligt mycket information för att ge ett svar.

+ Men vad skulle det kunna vara i det här fallet?

- Ja, då vill jag också säga att det hela försvåras av att det enda vi har är en information som kommer 40 år efteråt och med tanke på hur vi vet att det mänskliga minnet fungerar så ska man ju inte tro att berättelsen skulle ha varit precis likadan om den hade skrivits ned omedelbart efter att det hela inträffade. Men om vi nu ändå ska utgå ifrån att det här i huvudsak stämmer som han berättar, och det kan vi väl göra, då finns det flera rätt troliga förklaringar. Det är faktiskt så att om det är ett trähus så kan spänningar i trähus när de utlöses ge upphov till ljud som låter som om någon går i en trappa. Det är inte alls egendomligt eller särskilt ovanligt. Och sen kan det vara så att någon objuden gäst, kanske från den närbelägna psykiatriska sjukhemmet, kan ha tagit sig in i huset under natten. Kanske någon av makarna har varit uppe på natten och ville dölja det för den andra och då kanske det enklaste är att understödja någon berättelse om mystiska fotsteg på natten. Om det fanns något husdjur i huset så kan det ha gjort ljud som av någon anledning har gått att uppfatta som fotsteg, osv. Om man skulle underställa frågan ett gäng fantasifyllda tonåringar skulle man kunna få fram ytterliggare ett dussintal bra tänkbara förklaringar.

+ Men säkert skulle någon av dem föreslå att det är ett spöke eller en vålnad, gengångare kanske. Varför är inte det troligt?

- Ja, det är ju så att om det finns spöken så betyder det att vi måste ändra hela vår världsbild. Däremot så behöver vi inte ändra hela vår världsbild därför att en hund gör ett konstigt ljud på natten eller därför att make eller maka är uppe och springer på natten utan att äktenskapspartern ska få veta det. Det är då frågan om hur pass benägen man är att kasta om hela sin världsbild. Och folk som är vetenskapligt skolade brukar ställa rätt stora krav innan de går med på att ändra på väldigt grundläggande saker i världsbilden. Det är därför som man inte tillgriper övernaturliga förklaringar när det finns naturliga förklaringar som är möjliga, även om man i det här fallet inte vet vilken förklaring det är som är den rätta. Det är ju så att frågeställaren aldrig får veta och det beror på att han för 42 år sedan försatt chansen att få veta det där när han låg kvar i sängen istället för att gå ut i korridoren och se efter.

+ ... Och det sa Sven Oven Hansson, som är filosof och författare till boken Förklarade mysterier, där många mysterier och ibland till synes övernaturliga händelser får rationella förklaringar.

* Och har du något som du funderar på - något som du gärna skulle vilja veta mer om - så skriv till oss. Vår adress är Lyssnarfrågan, Vetenskapsradion, Box 1552, 751 45 Uppsala.

normal

• Text 152954, v3 - Inmatad av walk_in

Bara för att man inte har sett något spöke så behöver det inte innebära att man aldrig träffat något.

Antagligen är det så att alla märker av närvaron av spöken, men olika starkt. Det är nog också så att man måste lära sig att tolka signalerna. Har man aldrig kopplat en viss känsla till att det kan handla om spökerier så tror man naturligtvis inte att man känt av några spöken heller. Har man väl upplevt spökerier på något erkänt spökställe så kommer man ihåg känslan länge efteråt. Och man känner igen den när den dyker upp igen någon annanstans.

Det handlar alltså om att lära sig vara uppmärksam på de ofta små signaler som talar om vad som är på gång. Här tänker jag beskriva lite om hur jag reagerar i närheten av spöken. Det är inte säkert du reagerar likadant, men du kan kanske ha någon nytta av tipsen.

Olika sorters spöken: Det finns spöken av alla de sorter och de påstås ha vitt skilda orsaker till att spöka. Här kommer en liten redogörelse över de klassiska anlednigarna för spöken att vara just spöken. Och lite om de egenskaper som tillskrivs dem.

Kategoriseringen är min egen och kan naturligtvis ifrågasättas. Men eftersom inte detta är en vetenskaplig avhandling så gör det inte så mycket om gränserna blir lite flytande.

Varsel: Det finns otaliga varianter på varsel. Människor som i sitt dödsögonblick visar sig för nära och kära för en sista hälsning och spöken som kommer för att varna om olyckor för att förhindra dem.

Här handlar det om spöken som är nära förknippade med, antingen den person som upplever varslet, eller den händelse eller plats varslet handlar om. En avliden släkting, någon gammal trotjänare på gården eller liknande. Även ansvarsfulla brandvakter, poliser etc har en förmåga att dyka upp som varselspöken.

Olyckskorpar som förebådar olycka, sjukdom, död och annat elände är också väldigt plats och/eller släktbundna. Vissa sägs förebåda riktigt stora händelser som krig och jordbävningar. Dessa antas ofta ha varit storheter som kungar etc i livet och att de känner ett fortsatt ansvar för landet även efter sin död.

Varselspöken hör till dem som oftast syns och/eller hörs. Därför hör de också till dem som är lättast att identifiera via egna minnen, foton eller gamla porträtt.

Poltergeist: Det här kan vara ganska så elaka typer. Deras påhitt stämmer ganska väl överens med sådant som ilskna tomtar, vättar och annat oknytt anklagats för.

Det kan handla om allt från oskyldiga små hyss till våldsamma trakasserier och rent livsfarliga överfall. Poltergeistar riktar gärna sin irritation mot speciella personer. Antingen för att de inte gillar personen i fråga eller för att de vill ha huset/platsen för sig själva.

Enligt kyrkan handlar det om djävlar och onda andar som med fördel kan fördrivas med excorcism. Men det finns snälla poltergeistar också, även om de för det mesta har ett bisarrt sinne för humor.

Vårt vänliga lilla husspöke, Rebecca, nöjer sig med att tända trasiga lampor, dra ur kontakter och liknande småsaker när hon inte får tillräcklig uppmärksamhet.

Husspöken: Alla sorters spöken kan uppträda som husspöken. Den variant jag tänker på är av den vänliga sorten. En gammal ägare, trotjänare eller liknande som valt att sväva omkring i sitt älskade hus och hålla koll på saker och ting.

De kan surna till om deras favoritsaker blir flyttade eller fel folk flyttar in, men i grunden är de harmlösa. En del ser som sin uppgift att hjälpa och varna invånarna på alla sätt, vilket ibland kan vara rätt påfrestande trots de goda intentionerna.

Hjälpsökare: Dessa brukar definieras som själar som inte fått ro på grund av någon oförätt de råkat ut för.

Här återfinns mylingar, lönnmördade, drunknade och andra som av någon anledning inte hamnat i vigd jord. De vill uppmärksamma omvärlden på sitt orättvisa öde och slutar spöka om deras önskningar om t.ex en hederlig begravning uppfylls.

Det kan också handla om naturliga dödsfall som egentligen varit mord, människor som inte fått sin sista önskan uppfylld, barn som letar efter sina fäder etc.

Olyckligt kära spöken: Olyckliga flickor som sitter på någon klippa vid havet och väntar på sin trolovade som drunknat, rymt eller dött i något krig någonstans.

Älskande par som i smyg träffas på någon undanskymd plats som spöken eftersom de inte tilläts vara tillsammans i jordelivet... Tja, ni förstår säkert idén. Dessa spöken är i allmänhet för upptagna av sig själva för att ställa till förtret för andra.

Sonare: Denna kategori spöken är den mest spännande. Här är det mördare, tyranner och allehanda otäckingar som anses blivit dömda att för evigt irra omkring i fåfängt hopp om att till slut sona sina ogärningar.

Det finns historier om sentida släktingar som löst dessa spöken från sitt straff genom att som ombud ställa tillrätta det förfadern klantat till.

Giriga spöken: Här återfinns snåljåpar som oroar sig för sina efterlämnade förmögenheter. Giriga typer som sålt sin själ till Satan för att skaffa sig fördelar i jordelivet och andra girigbukar som hellre far runt som osaliga andar än släpper sina materiella tillgångar ur sikte.

Det finns fler kategorier, men jag nöjer mig med dessa så länge.

Att lokalisera och fånga spöken: A & O inom all spökjakt är naturligtvis att hitta spöken. Lättast är naturligtvis att leta upp något av alla de kända spökställen som finns. Några har jag listat bland mina spöktips, andra kan man hitta i diverse böcker men de riktigt intressanta uppgifterna kan du hitta i de lokala historierna. Ingen bygd i landet saknar egna spökplatser. Det gäller bara att lyssna på byskvallret och kanske fråga någon av traktens äldre, de brukar veta en hel del.

normal

• Text 406246, v1 - Inmatad av legon
• Licens Vidare kopiering förbjuden
• Ur Mythsandlegends.net

Spöke har använts i århundraden i den betydelsen att något onaturligt visar sig.

Emellertid syftar ordet i våra dagar vanligen på ett immateriellt framträdande av en mänsklig gestalt, som nästan alltid visar sig föreställa en avliden.

Man måste gå oändligt långt tillbaka i tiden om man vill försöka klarlägga spökenas historia. De är en viktig beståndsdel i mycket folktro och religion, de sägs utgöra en förbindelse mellan denna värld och nästa.

Spöken vill i motsats till gengångarna uppnå en viss form av kontakt med den som ser dem. I de allra flesta fall vill spöket ge den som ser det ett viktigt meddelande, särskilt ofta förekommer sista hälsnings- fenomen.

Spöken ses inte av alla och vanligen visar de sig bara när iakttagaren är ensam. Trovärdigare fall, till exempel där flera personer haft samma intryck samtidigt, har dock rapporterats tillräckligt många gånger för att en förklaring skulle vara på sin plats.

normal

• Text 428713, v1 - Inmatad av Salamandoriel

Spöken är enligt druiderna i forna Gallien en människa eller annan varelse som dog med en väldigt stark känsla eller under försök att göra vad den tyckte var rätt när efter att ha gjort något väldigt mot vad denne egentligen tycker är rätt.

Spöken är ofta ickefysiska d.v.s att du kan inte skada dem och omvänt men om den har en tillräkligt stark focus kan den bli en fysisk form dock endast så länge de håller focusen helt på det.

Spökena behöver även kol för att göra sig synlig för egentligen är de inte av detta planet utan av ett helt annat plan och behöver kolparticklar inndragna till kroppen
så att den som de vill komunisera med på något vis ska se den.

Spöken kan inte i riktigt vis tala men de kan telepatera så att det låter och ser ut som om de pratade och kan sända ut starka känslor som människor uppfattar som skrik eller klagan