Hem

Fler spökhistorier Skildring

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 622, v1 - Status: normal.
Denna text är importerad från /old/psi/spoeke/skildring/anonyma.html
är Upplevbart och Skildring
Behandlar Dödsväsen

Klockan var närmare 01.00 och jag hade just sagt hejdå till mina vänner. Vi hade tillbringat kvällen med att titta på en rysare, vilket hade skrämt upp mig en hel del...

Alias: fler spökhistorier

normal

Spöke vid dubbelkors

Första gången jag såg mitt spöke var jag i full färd med att städa i mitt kök. Jag stod och plockade iordning alla tidningar på mitt gamla köksbord.

Plötsligen kände jag närvaron av någon/något. Vänder mej om. Blir lite rädd och reagerar på samma sätt som man gör när någon ohörd kommer in i ett rum!

Jag gick igång - telepatiskt- utan att säga ett ord, utan att tänka på vad jag gjorde. Tänkte jag tanken: -Så där får du inte göra, du skrämmer mej ju!

Under tiden SER jag någon, svagt mycket svagt, men ingen person snarare var det som om jag sett ett spöke. Det såg ut som bara någon slags skuggfigur, med ett ljust skimmer runtom konturerna. Samtidigt som jag skickar iväg min telepatiska tanke...fösvinner det sakta.

Jag vet att jag hann känna in storleken och att det faktiskt var en person en man. Efteråt blev jag arg på mej själv, över att jag reagerat så skrämt... Jag borde ha frågat...- Vad vill du? För jag förmodar att han ville mej något.

Någon månad efteråt, dök han upp igen. Denna gång satt jag vid min dator, han bara stod i min dörröppning till köket. Men denna gång, blev jag inte rädd. Även den här gången fösvann han utan att visa om han ville något särskilt.

Jag har inte sett honom själv flera gånger. Och ingenting särskilt har hänt mej de gångerna han visat sej.

Men jag har några vänner som också har sett honom. Sist, gick han ut i min hall, när en nära vän såg honom. Vännen sa också att det var en man.

Jag har funderat många gånger över om det är något han vill mej? Men han kanske bara finns här och ser om mitt hem! Efter detta har jag tänkt på att just där spöket kom första gången, sätter jag mej alltid ner när det åskar! Jag är hemskt åskrädd nämligen. Så för ett tag sedan gick jag runt med mina pinnar och mätte ut Curry-linjer och Hartmann-kors mm...och upptäcker då att just där jag sitter och där spöket visat sej...finns ett dubbelkors!


normal

Jag har ganska lätt att känna in saker och ting, detta har blivit mer påtagligt sedan jag började meditera. Känner ofta eller i varje fall då och då av mina chakran.Särskilt huvudchakrat känns väldigt starkt öppet vid meditation.

Dessutom kan jag inte göra mera än...Le lite igenkännande åt den berättelse om Kundalini-kraften och frigörande andning som finns härinne. Jag har känt av en total öppning som oerhört vackert...fick hela min kropp i något slags fullständig genomströmning under en session med frigörande andning. Har aldrig känt mej mera hel än då! Låter kanske konstigt...men jag upplevde något så vackert...vibrerande genom hela min kropp....som om den vore strömförande från fötterna till huvudet.

Även jag har sedan mina första upplevelser under meditation, börjat teckna igen...och tecknar/målar ofta en återkommande bild i form av en kvinna som dansar en slags frigörande dans i Universum...svårt att förklara hur detta ser ut... men den som provat sej på astrala resoroch vet hur det känns kanske kan gissa sej till hur min kvinna ser ut...och nedtill på bilden avslutas hennes ben ofta i ett slags spiralform! (kundaliniormen?) Detta började även på mej efter en kris i livet. Som jag bearbetade genom att lära mej Qi-Gong, sedan meditation och Reiki-Healing. Ju mera vi tränar våra sinnen ju öppnare kan vi bli.

Men detta är ingen kraft att leka med! Det bör finnas människor runtomkring som kan hjälpa en att ta hand om detta ...eller man bör själv vara mycket försiktig och inte forcera detta uppväckande av själva Livskraften.


normal

Befogat mörkrädd

Klockan var närmare 01.00 och jag hade just sagt hejdå till mina vänner. Vi hade tillbringat kvällen med att titta på en rysare, vilket hade skrämt upp mig en hel del.

På den tiden bodde jag i en liten och omodern etta på söder, så jag åt, sov och tittade på TV i samma rum.

Efter diverse kvällsbestyr, släckte jag lyset och gick och la mig. Jag knep igen ögonen och försökte somna, men det var stört omöjligt. Jag blev mer och mer mörkrädd. Till slut bestämde jag mig för att gå upp och tända taklampan.

Trots att rummet nu badade i ljus, kunde jag inte slappna av och somna. Jag låg med ansiktet mot väggen och försökte intala mig att det fanns absolut ingentig att vara rädd för när jag plötsligt hör hur videon knäpper på och därefter börjar att spela bandet som sitter i. Sedan slår även TV'n igång - myrornas krig.

Stel av fasa vände jag mig sakta om. Jag förväntade mig att se någonting stå vid TV'n - men ingenting. På darrande ben klev jag upp ur sängen och slog av TV'n och videon.

Jag sov aldrig mer ensam i den lägenheten och efter en månad flyttade jag därifrån.


normal

Det var en sommar jag tror att det var sommaren 1997 som jag gick till biblioteket. Jag var halvvägs till biblioteket som jag mötte två personer, vita till huden. Dom hade gamla kläder från 1930-talet kanske slutet av 1930-talet. Jag gick förbi dom, de log mot mig jag log ju tillbaka. Jag kände dom inte jag visste inte vilka dom var. Men det var konstigt att det var ingen maskerad som var i närheten på en lördag. När jag gick förbi dom så blev det kallt, jag frös, men denna dag var det 25 till 30 grader. Men jag frös iallafall. Det var något som var konstigt nog med dom de gick ungefär som gammla människor brukar göra. De luktade inget speciellt om dom.

I allafall så vände jag mig om, och de var inte där. Jag undrade vad dom tog vägen, det var ju 15-20 sekunder sedan som jag korsade deras väg. Men väck var dom iallafall. Jag gick ner och kollade om de gick någonstans. Denna backe som jag mötte dom har två vägar. De skulle ha kommit ner till trappan vid detta laget. Men väck var dom! Jag gick upp djävligt fort. Sedan höll jag tyst om de.

Om man vill skriva om deras utseende så såg dom helt kritvita och gula under ögonen. Hela ansiktet var gul/vitt!

Det var ingen maskerad som jag har berättat (inte på över en vecka). Jag är fortfarande rädd att möta dom igen. Men det blir väl en gång per liv. Jag vet inte vem dom var. De såg ut som 35-40 år. Men det var allt som jag har att säga om dessa personer.


normal

Hemsökelser på Tjärhovgatan

Jag bor på söder i Stockholm och har haft innan Katarina kyrka brann ner till grunden i tio års tid en massa underligheter i mitt hem och utanför. Det började 1986 när jag nästan var ny inflyttad. Det stod en loftsäng redan på plats i lägenheten som var mycket gedigen och välgjord när jag flyttade in.

En natt när jag låg och sov som bäst vaknade jag av att hela sängen gungade fram och tillbaka utan någon som helst inverkan utav mig på något sätt. Det höll på i några sekunder. Jag lutade mig mot kudden och på en gång satte gungandet i gång igen. Jag observerade att på väggen fanns en skugga av sängen, och kunde med fasa observera att hela sängen verkligen rörde sig. Jag klätrade ner för stegen och tände lampan. Jag tog tag i sängen för att känna om den satt löst från väggen eller nåt. Men nej. Den var som en betongpelare. Dagen efter så rev jag hela sängen.

Nästa märkliga händelse, där det faktiskt finns kvar märken efter det inträffade började när jag satt och byggde på en fartygsmodell djupt koncentrerad. Plötsligt tappar jag helt koncentrationen när jag får höra en kraftig duns mot ytterväggen. Jag reser mig och kikar ut mellan gardinerna för att se vem det är som slänger något. Men jag ser ingen! Det fortsätter att dunsa 3-4 gånger innan jag hör en glaskrasch utanför. Jag tänker att det är någon som vill in i porten och inte har nyckel. Jag sätter på mig skorna och smyger ut i hallen för att kika till porten och se om någon sten har penetrerat glaset på dörren. Men icke. Jag går ut på gatan och vrider huvudet till höger och får syn på det som jag förnimmat. Utanför min grannes fönster ser jag ett antal stora stenar som ligger på marken.

Det som jag mest undrar över med tanke på att jag bor längst ner och det är två meter till fönstret. Hur kan man missa så många gånger, och var kommer dom stenarna ifrån som ser ut som om havet format till dom. Äggformade och svarta. för att bära så många stenar i famnen krävs att man är superstark. Jag uptäcker också att en av stenarna haft sönder grannens fönster och hamnat mellan glasen.Jag kan försäkra att den sortens stenar aldrig funnits i närheten av Tjärhovgatan. Jag skulle kunna berätta om många fler onaturliga händelser som jag har upplevt under min boende period på söder och som fortfarande visar sig då och då...

normal

Riddaren och hästen

Jag flyttade till en annan bostad för ett bra tag sedan. Min bostad ligger i ett gammalt bostadsområde. Våningen under min är ett företag. På nätterna hördes det som en häst som stod och slog med sin hov i golvet. Jag såg även en man som svepte förbi mig med en svart slängkappa, svarta byxor och svart hatt. Den här riddaren kom varje dag, ibland flera gånger.

Jag har kontakt med en healer som gav mig en förklaring på hur jag skulle få bort riddaren. Hon sade att det var en riddare som inte hade fått ro i själen, det var därför som sprang här. Hästen som slog med sin hov väntade på sin husse, alltså riddaren.

Jag köpte boken som healer föreslog mig och jag fick bort riddaren och hästen. Så förhoppningsvis har det båda fått ro i sin själ nu.

Jag har även besök av äldre släktingar som beskyddar mig.

Varför har jag dessa besök? Jag kan nämna att jag är väldigt intuitiv och känner av saker som ska hända. Till denna bostad jag bor i nu flyttade jag till för ett och ett halv år sedan och detta är min barndomsbygd.

normal

Jo det hela började för ca tre år sedan... Jag hade som vana att alltid lyssnamusik ganska högt när jag stod och duschade, men efter en rad av underliga händelser gör jag det inte mer.

Det var så här: En helt vanlig dag efter skolan då jag kom hem slängde jag på musiken och gick in i duschen och började duscha. Efter två- tre minuter kunde jag höra hur musiken tystades ner. Inte för att låten var slut utan att volymen sänktes. Jag trodde då att det var någon som var i huset (kompisar) så jag skrek att de skulle höja musiken igen och att jag snart var färdig. När jag var färdig så klädde jag på mig och gick ur duschen, men när jag kom ut var där ingen i huset! Jag gick till ytterdörren och kände på den och den var låst! Sedan ringde jag till den som hade nyckel till mitt hus men han var på jobbet och kunde då omöjligt kunnat vara där!

Samma sak hände ett par dagar i rad tills jag tror det var den sjunde dagen. Jag kom hem satte på musiken gick in i duschen och pang pang pang smällde det på badrums dörren (väldigt hårt). Då skrek jag att ja ja jag kommer när som helst, för jag trodde det var min kompis denna gången. Men då tystnade musiken helt och allt blev tyst. Så jag slängde på mig klädderna och sprang ut ur duschen men ingen var där dörren var låst och ingen var där!

Det visade sig sen att min förstärkare var sönder.. Slump! Kan det vara, men efter det som hade hänt i veckan som gått så tror inte jag att det var slumpen!