Varför tror vi?
Gudar, änglar, spöken, andar, djinner, tomtar och troll är alla vad vi kallar övernaturliga varelser.
Vad är det som gör att människor tror på dem?
Vår hjärna är så konstruerad att den letar mönster och orsaker till allt. Vi har behov av att se just en varelse eller någon slags individ bakom skeenden som inte har en uppenbar förklaring.
Historiskt sett - under människosläktets evolution - utvecklade vi för vår överlevnad ett överkänsligt sinne för faror. Dessa bestod oftast av andra människor eller rovdjur. Fanns ingen synlig varelse som kunde förklara känslan av hot så fyllde människans hjärna själv ut mönstret - den skapade varelsen.
Människan är enligt de flesta trosuppfattningar en guds avbild. Gudarna gavs alltså egenskaper som människan själv har, men gjordes också osynliga. Ur dessa bilder och föreställningar kom de myter som gav sammanhang åt världens skeenden.
De övernaturliga uppstod alltså ur våra behov av hitta orsaker till saker och ting, att kunna berätta om vad vi upplevde och även se dessa väsen.
Det är med andra ord kausaldriften (driften att söka orsaker), antropomorfismen (överförande av mänskliga egenskaper) och mytomani som i nutida vetenskap anses vara grunden till vår övertro.