Tomtar är avlägsna släktingar till vättarna, fast något större. Dagens jultomte har mycket lite med de riktiga tomtarna att göra. Den där bullrige gubben med röda kläder heter Santa Claus och är holländsk från början. Ska vi vara riktigt petiga så hetar han väl St. Nicklaus. En riktig tomte är en tvärhand hög, stark som en oxe och nästan alltid gråklädd med en röd toppluva på huvudet. Liksom vätten bär han långt skägg och bosätter sig gärna i närheten av människor, eller om det är tvärtom.
Tomtar är vänliga och omtänksamma varelser, så länge man inte irriterar dem. En tomte kan bli flera hundra år gammal och stannar oftast på samma gård under flera generationer av ägare.
Gårdstomtarna bor ofta i anslutning till stall och ladugårdar. De tar ett stort ansvar för djuren, särskilt hästar. Liksom maran kan han ibland få för sig att ge sig ut och rida om nätterna. Då finner man en svettig, trött häst med flätad man på morgonen. Tomtarna hjälper till med lite av varje på gården. Ibland kan de i sin nit faktiskt få för sig att stjäla säd o. dyl. från granngården. Men förargar man tomten, och det är inte svårt, så kan han bära bort saker istället. Det är alltså viktigt att hålla sig väl med sina gårdstomtar. Glöm för allt i världen inte bort grötfatet på julafton!
Skogstomtarna bor, som vättarna, familjevis under stenar eller träd. På vissa håll i små samhällen ihop med andra familjer. De tar hand om skogens djur och hjälper t.ex de som blivit skadade. Tomtar är miljömedvetna små rackare som inte har mycket till övers för folk som förorenar i naturen.
Hustomtar
Denna tomtesort utvecklades från gårdstomtarna när städerna bredde ut sig, de hjälper till i hemmet och bor oftast under golvet. De vill att man ska tro på dem annars stjäl de ens strumpor och dylikt. Tänk efter lite nu; om det inte hade varigt så här, hur kan då strumpor försvinna fast man är extremt noga i den mängden som det händer är det ju omöjlgt att det är på nått att annat sätt eftersom saker inte kan försvinna i tomma intet. Annat de gör för att få uppmärksamhet är att göra så det tickar i möbler men det är bara den som de vill få kontakt med som kan höra det.
Han bor på höloftet i ett mysigt litet hörn. Han ser efter gården och tittar till alla djur och talar till dem på tomtespråk.
En tomte visar sig mycket sällan. Någon gång kan man se honom skymta förbi i stallets eller ladugårdens halvdunkel. Han är liten, ungefär som en pojke på sex-sju år. Oftast har tomten ett långt grått eller snövitt skägg och ansiktet är gammalt och rynkigt. Vanligtvis går han klädd i grå vadmalskolt och på huvudet har han en luva. Ofta är den röd. Den röda luvan fanns med i tomteuppfattningen århundraden innan jultomten kom in i den svenska traditionen. Tomte och jultomte är alltså inte alls samma sak! Själva ordet tomte är en kortare variant av tomtgubbe, alltså en gubbe på tomten.