Invokera julen
Jul, jul, strålande jul... Vörtbröd, kanel- och nejlikedoft, gemenskap, pyssla tillsammans, hem...
Det första jag tänker på när jag tänker på JUL, är dagarna före julafton i mitt föräldrahem. Dagar när flera i familjen är hemma och pysslar runt med olika saker som är specifika för julen; pepparkakor, små papperstomtar, sätta julkort på sidenband för upphängning, koka knäck, ugnskoka skinkan... Så vad är julen för mig; en massa pyssel? Nej. Julen är en alldeles speciell känsla, en atmosfär. Och jul-andan är också en jul-ande, något alldeles påtagligt i det icke-fysiska.
Jul-ritual
Alla de här sakerna som är så starkt förknippade med julen, är ett rituellt invokerande av julens ande. Kraftigare invokerande får man dessutom leta efter; vi har en mängd ikoner som är dedikerade för julen, dvs små statyer, prydnader mm som ENDAST kommer fram just när vi invokerar julens ande (hustomtar, bock, julgranskulor...). Vi har speciella recept på godis (knäck, ischoklad...) och måltider (risgrynsgröt, apelsinris, julskinka...), dedikerade till julen. Vi har långa ceremoniellt planerade aktiviteter (julklappsöppning, när granen skall kläs, kalle anka på tv...) för vad som skall göras och hur, allt för att stärka denna känsla, denna andes närvaro.
Vad innebär julens ande?
Bland alla vänner jag har är det många som inte tycker att julen är så speciell, men de kan ändå relatera till vad julkänsla är för något. ...och för alla de unga som ännu inte fått kopplingen till julens ande, så gör vi som kulturer gjort i årtusenden med barder, trubadurer, farmödrar mm; vi berättar historier om vad julen innebär. (Fast vi gör det med gulliga filmer där det alltid snöar till slut på juldagen.) Dickens berättelse om den snåla och bittra köpmannen Scrooge har också filmatiserats i en mängd olika varianter, i många vanliga serier och såpoperor: Börja med en ilsken gubbe som gör alla sura, och sluta med en sannerligen underbar dag och mirakler som stumma barn som börjar tala eller liknande. Julens ande är en ande av hopp, tro, ljusets inkomst i den mörkaste av tider, fred och god vilja gentemot alla. Det är en påminnelse om att mirakler är möjliga, att ljuset återvänder även när tiderna är som mörkast.
Historisk beskrivning
I de gamla berättelserna föddes frälsare av olika slag just under midvintern: Mabon, Brimo, Deganawidah, Apollo, Mithra, Jupiter, Attis... och inte underligt, så valde kyrkan att fira även Jesu födelse vid midvintern (även om texterna i bibeln tyder på att han föddes på sommaren). Temat är återkommande: När tiderna är som mörkast, när krig härjar eller samhället styrs av onda makter, så föds hoppet, ljuset in i världen. I den keltiska mytologin föds sommahalvårets ande på midvinter; en symbol för att det är just då, när det är som mörkast, som det vänder. Andra detaljer återkommer också i många av berättelserna: Barnet föds av en jungfru som blivit besökt av en ande, födelsen förutspås av några visa magiker eller kungar som kommer med gåvor och förutsägelserna gör andra svartsjuka så de försöker döda barnet t ex genom att döda alla nyfödda barn.
Kulturell återkoppling
Uttrycket i våra kulturer kan också visa ett mönster genom årtusenden och över kontinenter. Enligt gammal svensk tradition så skulle ingen vandrare, främling eller vän, lämna ens hus hungrig. Engelska traditioner med mistel och kyssar var ett annat sätt att uttrycka vänskapen på. Gåvor har förkommit åtminstone sedan Mithras berättelser fick sin grund, och under saturnalian gavs gåvor i flera dagar, lite likt den tradition som kan anas i låtar som Twelve days of christmas. I sverige hade vi jul-klappar; dvs man bankade på dörren och sprang iväg, lämnandes ett paket eller gåva. I england finns boxing day, då gåvor gavs till tjänstefolket.
Esoterisk beskrivning
Rudolf Steiner beskriver, i korthet, hur julen är ett minne av när den mänskliga själen en gång för länge sedan steg ner i den då animaliska fysiska kroppen, och solen verkligen föddes och sken för första gången. ...detta måste ses i ett kontext med solen, jorden m fl som andliga varelser som den mänskliga själen är sprungen ur.