Ikoner (grek. eikon, bild) avbildar Jesus, Gudaföderskan (Maria), helgon eller andra religiösa motiv. Oftast är de målade av munkar i ortodoxa kloster under bön och meditation och betraktas som ett fönster till himlen. Man brukar säga att ikoner 'skrivs' för att de de enligt de ortodoxa liknar den heliga Skrift.
Dessa kultbilder är målade på tjock, oinramad träpannå. En bård av metallbleck, kallad risa, kan inrama bilden. Denna är då rikt ornamenterad och kan ibland täcka hela bilden (utom figurerna).
Enligt den ortodoxa kyrkan får man inte 'dyrka' ikoner. 'Dyrkan' är endast till för Gud, men enligt den ortodoxa kanon är det rätt att 'vörda' ikoner. Vanliga sätt att 'vörda' ikoner är att buga inför dem och att kyssa dem.
I de flesta ortodoxa familjer använder man ett hörn i huset som ett slags altare; man samlar ikoner på väggarna, framför vilka man ber sina morgon-, dag- och aftonböner.
Ikonmåleriet utvecklades först i den fornkristna och bysantiska konsten och är sedan 1000-talet oförändrad. Den bevarar sin gammalkristna hieratiska bildstil. Kulmen för ikonmåleri nåddes i Ryssland under 1300 - 1500-talet.