Älvornas sång, musik och dans ansågs i folktron förenat med stor fara för den som kom i närheten, eller t.o.m. kanske lockades att dansa med. Älvadrottningen hade magisk styrka att ta all livskraft ifrån en. Kärleksnätter med henne kunde bli följden av att på avstånd ha sett älvorna dansa i dimman. Detta skulle enligt sägnerna leda till alla slags olyckor och elände. Den som råkat komma in i en älvdans miste förståndet, blev tungsint och tillbakadragen.
Älvornas farliga dans var fruktad redan under medeltiden. Olaus Magnus har nedtecknat att älvorna var de döda som under livet gett sig hän åt lustans ingivelser. Han kan också berätta att älvorna gör fotspår i gräset, det blir runda ringar där älvorna har dansat. Den som råkar somna där älvorna dansat blir yr och konstig.
Ännu värre går det om man pissar på en älvdans - då samlas alla vätskor i kroppen, man svullnar och dör om man inte får bot genast.
Boten ges av en klok gubbe eller gumma som läser över en och tänder en magisk eld, vars rök ger läkning.