Avesta eller Ave´sta är Zoroastrismen och Parismens heliga urkund. Namnet betyder troligen grundval, stöd. Den ska ha nedtecknats under den sassanidiska tiden under härskaren Shapur II:s (310-379) tid. Och den är skriven på en ålderdomlig iransk dialekt.
Den bevarade versionen består av fem delar vars innehåll kan karaktiseras snarare som en handbok i alla former av mänsligt kulturliv än en religionsurkund. Dom fem delarna är:
Yasna (offer, liturgi): Denna del innehåller profeten Zarathustras egna verspredikningar, dom så kallade gatha´erna från gatha (sång, hymn). Den består av 72 kapitel och ka vara den viktigaste och första delen av Avestan.
Visprat: Denna del innehåller ritualtexter för åkallan av beskydddande gudomligheter.
Vendidad: Har en karaktär av en lagbok.
Yashterna: Består av hymner till olika gudomligheter.
Khorda Avesta (lilla Avesta): Är en sammanställning av kortare texter, kalendrar och böner, anvisningar angåender förättningar och uppbyggelser för lekmännen.
Det sägs att den har varit mer omfattande ursprungligen. Det som finns idag ska vara en fjärdedel av den ursprungliga.
Idag är den vår främsta källa till kunskap om Irans gamla religioner och den används huvudsakligen av parserna.
Avestan ska ha översatts och introducerats i Europa på 1700-talet av fransmannen A.H. Anquetil Duperron (1731-1805)