Zoroastrism var en statsreligion i Iran på 300-talet och har uppfattats som grundad på Zarathustras lära.
Religionen var dock starkt synkretistisk med inslag från Zervan-religion och äldre iransk religion (mazdaismen).
Det kan vara svårt att skilja på zoroatrismen och annan iransk religion i allmänhet.
Zarathustra ska ha omformat den gamla iranska polyetismen till en monoteistisk religion med den gode guden Ahura Mazda i centrum. Det är en starkt dualistisk lära, där den dramatiska kampen pågår mellan den gode guden Ahura Mazdah och den onde Ahra Mainyu. Avslutningen nås vid den slutliga domen och världens undergång.
Zarathustra ska också ha predikat mot bruket av den berusande haoma-saften.
Man vet inte när denna religions uppkomst är, men den ska ha sitt ursprung i förislamiska religiösa traditioner i Iran som är mer än 3000 år gamla.
Den har påverkat några olika religioner som exempelvis judendom, kristendom och islam. Den hade en framträdande ställning på 500-talet f.Kr i Kyros den stores rike. Från 200-talet e.Kr och ända fram till 600-talet systematiserades zoroatrismen med kejsarmakten i sassanidernas välde.
Den centrala ceremonin var kulten av elden som handhades av eldsprästerna, herbaderna. Dessa stod i sin tur under en annan prästkast mobaderna.
Zoroastrismen hade en starkt ritualistisk prägel men saknade förmåga att förnya sig och föll snart samman efter arabernas erövring av landet.
Religionens heliga skriftsamling, Avesta sammanställdes redan på 300-talet.
De muslimska härskarna i sassanidernas välde på 600-talet tolererade zoroastrierna som en minioritet tillhörande bokens folk jämte judar och kristna, men diskriminering och förföljese förekom. Detta gjorde att en våg av utvandring till Indien tog fart under 800- och 900-talen.
Zoroastrismen finns kvar även idag, men är inte stor. 1998 ska det ha funnits drygt 150 000 personer i Bombay, Indien, Iran, Pakistan, USA och Storbritannien. Idag kallas religionen för Parsism.