Teorin är att universum slutar att utvidga sig någon gång i vår framtid och börjar att återigen bli tätare.
Från att expandera så börjar det dra ihop sig med andra ord. En populär tanke är att universum till slut förvandlats till ett svart hål, som kanske återigen exploderar och bildar ett nytt universum.
Det främsta argumentet för att universum skulle börja dra sig samman igen är att, när man studerar galaxer och beräknar deras massa, de inte borde kunna hålla sig samman med sin gravition.
Det verkar som om en stor del av massan gömmer sig någonstans, eller inte går att detektera, s.k. mörk materia. Alternativt kanske det finns en kraft som motverkar expansionen av universum, en mörk kraft.
Om liv i Big Crunch.
Om en tillräckligt intelligent livsform kan kontrollera materia som kolapsar (kondencerar) till att bygga en slags dator, kan den också skapa en artificiell intelligens i detta liv.
Runt singulariteten kommer temperaturen och tätheten i materian att konstant öka exponentiellt. I rak motsats till livsformen i det kalla och tomma universumet (se Modell för universums framtid) skulle då denna livsform bara hela tiden tänka och agera snabbare och snabbare.
Trots att tiden är finit kommer den ökande livsaktiviteten att bli oändlig, och varelsen som kanske bara lever i ett ögonblick - sett med vår tidsuppfattning - kommer att leva för alltid, mätt med sin egen tidsuppfattning.
Den kommer då att bli oändligt intelligent och perfekt i alla avseenden.
En jesuit vid namn Pierre Teilhard de Chardin publicerade denna idé. Han associerar den som en slags transhumanistisk Gud som med hjälp av sina oändliga förmågor kan återskapa hela universum och mer därtill i sina tankar.
Teorin kallas Omega Point. (Sök på angelic matter, computatronium och kanske strangeium för mer information.)