N. Kattehale, Rödguppel. F. Rantakukka (strandört).
En praktfullt blommande ört, genom sin purpurröda blomspira väl bekant för alla, som känna snårvegetationen på våra otaliga sjöars steniga stränder. Där blommar fackelrosen under högsommaren i sällskap med frossörten (nr 102), besksötan (nr 109), videörten (nr 132), skarptarren (nr 440) och några videarter, Salix, vilka den kommer ganska nära till bladform och storlek (därav namnet salicaria).
Blommans byggnad erinrar i huvudsak om häggens (nr 312) därigenom att blomaxeln är starkt utbredd och bägarformigt fördjupad. På denna bägares kant sitta hyllebladen, ståndarna äro vidvuxna dess insida, och pistillen sitter i dess botten, fig. 3-5. Lythrum har 2 kretsar foderblad, 6 blad i varje krets (därav ytterfoderbladen längre och smalare), 6 kronblad, 12 ståndare i 2 kretsar och ett 2-bladigt fruktämne. Frukten är ett 2-rummigt fröhus, fig. 6.
Särdeles märkvärdig är blommans trimorfism (treformighet) genom de olika längdförhållandena mellan ståndarna (båda kretsarna) och stiftet. Här förekommer nämligen stiftolikhet med tre former eller s. k. heterotristyli (jämför sid. 61 och 106). Märket och ståndarknapparna, tagna 6 och 6, bilda 3 våningar av olika höjd, och såsom fig. 3, 4 och 5 visa är stiftet av tre olika storlekar hos olika individer, så att märket intager än den översta våningen, än den mellersta, än den understa. Härtill kommer, att ståndarknapparna hava två olika färger, emedan de som befinna sig i den överst våningen äro blågröna, fig. 4 och 5, men i de lägre våningarna äro knapparna gula.
Arten är allmän här i norden, men har sin nordgräns ungefär vid polcirkeln.