Helmut Schmidt, Robert L Morris & Clyde L Hardin: Channeling Evidence for a Psychokinetic Effect to Independent Observers: A Fai
En viktig del av kritiken mot parapsykologin under senare år riktar in sig mot möjligheten att försöksledaren fuskar. Det har framför allt gällt Helmut Schmidts försök att med psykokinesi retroaktivt påverka slumptalsgeneratorer, alltså påverka redan inspelade slumptal. För att bemöta denna kritik utformade och genomförande Schmidt 1986 ett PK-forsök där ytterligare minst en försöksledare som deltar, befinner sig i ett annat laboratorium. Denna eller dessa andra försöksledare deltar genom att välja target, alltså det mål eller föremål man skulle påverka. Detta förfaringssätt utesluter möjligheten att han själv eller den eller de andra försöksledarna förfalskar data utan samarbete från åtminstone en av de andra. Det utesluter också fusk från de försökspersoner som deltar. Två försök, ett 1986 och ett 1988 lyckades, och på kongressen i Heidelberg rapporterades ytterligare ett, genomfört av Helmut Schmidt i Texas, Robert Morris i Edinburgh och Clyde Hardin i Syracuse. Detta misslyckades dock, men jag vill ändå nämna det, och det av två skäl. För det första är alltså experimentet utformat for att utesluta möjligheten att försöksledaren fuskar, ett argument som kritikerna tyvärr tar till när det inte finns några andra svagheter. Med den uppbyggnad försöket fått kan inte kritikerna komma med detta argument. För det andra vill jag nämna detta försök för att de två tidigare försöken man genomfört med denna metodik har givit positiva resultat. Det lär bli fler försök.