normal
Psykokinesi (PK) är en psi-korrelation mellan fp och ett ickelevande målobjekt där information gått från fp till målobjektet; fp påverkar målobjektet. En äldre term för (nästan) samma sak är telekinesi.
Termen psi kappa har föreslagits som en teorineutral ersättning till PK.
Det har visat sig att det spelar ingen roll hur komplicerat det skulle vara att så att säga räkna ut resultatet. Det är ändå lika lätt/svårt att påverka hur man vill att det ska bli. En elektronisk slumpgenerator är inte svårare att påverka än en tärning.
Ett mycket litet antal medier har kunnat uppvisa tydlig PK under kontroll av vetenskapsmän i laboratorium. Dvs, de har förflyttat eller deformerat föremål så att man ser hur de rör sig av sig själva. PKn som människan själv frambringar under kontroll är väldigt mycket svagare än vad de ohämmade poltergeisten kan hitta på.
normal
Psycho-Kinesis är grekiska för rörelse grundad på psyket, förkortas PK och är den term som används för förmågan att påverka materien med sinnet. Det man vanligen förknippar med psykokinesi - levitation, skedböjning, dansande bord och liknande - kallas makro-psykokinesi, och anses av parapsykologiska forskare vara de mer ovanliga yttringarna av ett fenomen som är mycket mer utbrett och vanligt än man skulle kunna tro - som pågår hela tiden - och kallas mikro-psykokinesi. Under 70-talet koncentrerade man forskningen på makro-PK, men numera ägnar man sig främst åt att undersöka mikro-PK.
Sir Francis Bacon, fadern till den vetenskapliga metoden, gav redan på 1700-talet några förslag till hur man skulle studera mikro-PK: han föreslog att man skulle studera denna mentala kraft... genom att tillämpa den på ting som har de lättaste och minsta egenskaperna, som den plötsliga rörelsen eller växtkraften hos örter, eller på deras böjande åt det ena eller andra hållet... eller på att kasta tärning (ur Sylva Sylvarum). Sådana experiment har också genomförts.
I slutet av 80-talet publicerades omfattande forskningsresultat från undersökningar man genomfört på The Princeton Engineering Anomalies Laboratory (PEAR) vid Princeton University, som visade att människor kunde påverka uppträdandet av slumpvisa symboler på en dator genom PK. Numera har man under 20 års tid fortsatt denna forskning, och bekräftat resultaten genom miljontals experiment med hundratals personer.
I experimenten har man visat att PK fungerar genom en feedbackanordning, som liknar biofeedback, där man genom sinnet försöker påverka sina egna fysiska processer, och de fysiska resultaten mäts, t ex genom elektroder som fästs vid kroppen. Sådana experiment har visat att människor kan påverka kroppsfunktioner som har ansetts vara bortom all medveten kontroll. En sådan subtil påverkan genom PK anses pågå ständigt på en mikronivå, och mer omfattande yttringar av PK förekommer.
