(1719-1792)
I en amerikansk bok om spådomar, The Book of Predictions, berättas om en spådom gjord av den franske författaren och mystikern Jacques Cazotte. En sommarkväll ar 1788 deltog flera av Frankrikes främsta intellektuella i en middagsbjudning hemma hos grevinnan de Gramont i Paris. Cazotte började plötsligt tala om de olyckor som skulle drabba de närvarande när förnuftets rike bröt in.
"Cazotte såg bistert runt i rummet, och tittade efterforskande på de olika gästernas ansikten. Sedan vände han sig om och tilltalade Marquis de Condorcet, en matematiker och filosof. 'Ni kommer att dö på stengolvet i en fängelsecell, efter att ha tagit gift för att överlista bödeln - ett gift som den tidens välsignelser kommer att tvinga er att alltid bära.'
Sedan vände han sig mot den berömde dramatikern Sébastien Chamfort. "Ni kommer att skära av era ådror med en rakkniv 22 gånger, men ni kommer inte att dö förrän några månader senare.'
Nu började Dr. Félix Vicq-d'Azyr slugt att sjunga 'De profundis', varefter Cazotte allvarligt talade om för doktorn att han, i brist på styrka att göra det själv, skulle be en fängelsekamrat att skära av hans ådror. Vad gällde den berömde astronomen Jean Sylvain Bailly, sa Cazotte att han skulle dö på giljotinen, ett öde som han skulle dela med Chrétien de Malesherbes och två av de andra gästerna i rummet, Jean Roucher och M. de Nicolai."
Allt detta, framgår det av boken, antecknades av författaren Jean de Laharpe i hans dagbok. Nästa ar, 1789, följde den stora franska revolutionen, där Cazottes spadomar bekräftades till punkt och pricka.
Det är inte särskilt trovärdigt att Laharpe år 1788 utan vidare skrev ned i sin dagbok att Cazotte sagt att fyra personer skulle dö på giljotinen. Förslaget att införa en sådan maskin lades fram år 1789 av dr Joseph Guillotin, och ordet giljotin är belagt första gangen år 1790.
Det verkar alltså inte som om Cazottes spådom är riktigt återgiven. Hur det ligger till kan man ta reda på genom att gå tillbaka till källorna. I Laharpes efterlämnade papper återfanns mycket riktigt en berättelse som i stora drag stämmer överens med vad som återges i den amerikanska spadomsboken. Laharpe tillskriver dock inte Cazotte att ha sagt att Bailly skulle dö på giljotinen utan att han skulle dö på schavotten.
Viktigare är att Laharpes text inte är en dagboksanteckning utan en skönlitterär text. Den trycktes första gången år 1806, tre år efter Laharpes död. I denna tryckning uteslöts textens avslutande stycke, där det sägs att profetian är blott påhittad.
Det dröjde ända till år 1817 innan nagon kontrollerade den tryckta berättelsen mot Laharpes manuskript, hittade det uteslutna stycket och publicerade detta. Under tiden hade berättelsen blivit så omtalad och populär att många vägrade tro att det bara var en skönlitterär text. Den har ända sedan dess levt sitt eget liv i spådomsböcker och mysterieböcker av olika slag.
I sådana böcker kan man också återfinna ett stort antal andra berättelser om fantastiska spådomar. Om man söker upp ursprungskällorna till sådana berättelser brukar det visa sig att de är så dåligt dokumenterade att de inte är värda någon tilltro. Historien om de förfalskningar och efterhandskonstruktioner som lett fram till sådana berättelser kan ofta vara minst lika fascinerande som berättelserna själva.