I Kina går astronomin tillbaka c:a 2000 år f.Kr.
Kejsaren i Kina var utnämnd av guden och därmed den enda med makt och ansvar över sitt rike.
Astronomin, vad som hände på himlen, sa om kejsaren hade en bra administration. Om himlen var lugn, dvs inga kometer, novor osv, så innebär det att administrationen var bra medan om kometer dök upp så var det ett bevis på dålig administration. Så den kinesiska kejsaren höll astronomer/astrologer, geologer, meterologer nära.
Det fanns två skillnader, den första som framgår ovan är hur statsanställda av kejsaren enbart fick observera himlen och inte spekulera över vad dom olika observationerna innebar.
Man observerade förmörkelser, solen, månen, novor, kometer, norrsken, stjärnorna och ockulationer. Dock var dessa observationer aningen slarviga, men man fick ner när och vad som skedde på himlen i nära 2000 år.
Den andra skillnaden var att man observerade himlen med ekvatorn som utgångspunkt för att rita sina himelskartor. Dom använde sig även av lantmätarens redskap för sina observationer av himlen.