N. Karve. F. Kumina. Lappl. Karwen.
Kummin växer liksom nästföregående på torr ängsmark, visserligen mindre allmän, men dock utbredd över hela norden, och utmärker sig för tidigare blomning än de flesta av denna familj (maj, juni). Innan frukterna utbildadt, igenkännes kumminörten på bladens anmärkningsvärt långa och smala form, och bladens slutflikar äro de smalaste, som våra allmännare flockväxter kunna uppvisa. Kronbladen äro ofta rödlätta. -- Denna växt är den enda av våra umbelliferer, som även i vilt tillstånd ännu har någon större användning, nämligen för sina frukter: de äro genom sin rikedom på eterisk olja skarpt aromatiska och förutom sin officinella betydelse (Fructus Varvi) tjäna de till krydda i bröd, ost, brännvin m. m.
Kummin (Carum carvi) Medicinalväxt, Ört, Magisk växt, Krydda, Apiaceae / Umbelliferae
Sedan äldsta tid har kummin använts som krydda i maträtter, bröd, ost och spritdrycker, inte bara på grund av sin angenäma smak utan även på grund av sin matsmältningsbefrämjande verkan.
Alias: kummin och kummin (carum carvi)
normal
normal
Kumminets magiska gåva till Dig
Skyddar mot onda häxor, och ingick förr i kärleksbrygder.
Ingår som ingrediens i Matsmältningste.
Roten kan kokas och användas som grönsak, och bladen kan användas istället för Persilja som garnering på sallater.
Tugga fröna för att få en bättre andedräkt.
Gör ett starkt avkok och använd som gurgelvatten vid halsinfektioner.
Ett kallt avkok lindrar kolik på barn, och gasbildning och menssmärtor hos vuxna.
UPPHOVSRÄTT ©
Enligt lag om upphovsrätt av den 30 december 1960 är ändringar eller omskrivning av innehållet i denna text, helt eller delvis, förbjudet utan medgivande av författarinnan Zorna, eller Zornas Utbildnings Centrum. Förbudet gäller även varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering eller bandinspelning.