normal
Alla kan kalla sig häxa
Historiskt sett nämns Trollkarlar, häcksor och svartkonstnärer i Luthers stora katekes (1667), medan Olof Rudbeck (1698) ger definitionen på häxa: Hexa är en Quinna, och gemenligen den som är stark och hård i Trolkonst".
Ordet häxa blev särskilt aktuellt under häxprocesserna under slutet av 1600- och början av 1700-talet.
Häxa kommer från tyskans Hexe som i äldre variant hette hagzissa och hagazussa - i modern engelska hag, nederländska heks.
Ursprunget lär ha betydelsen hage, gärdsgård i kombination med gammal folktros andeväsen.
Den isländska runridan i dikten Havamal (Eddan) är en trollkvinna som flyger fram och tillbala och besöker tunen, gårdarna.
Inom häxrörelsen wicca finns olika traditioner; Gardnersk wicca som är den ursprungliga varianten, Alexandrinsk wicca, Dianisk wicca som ger Gudinnan en starkare ställning och Keltisk wicca med inslag från keltisk mytologi.
Wiccaner kallar sig häxor. Och Wiccan kan alla över 18 vara. Man väljer själv när man är beredd att ta steget och offentligt kalla sig för häxa. Många ockultister praktiserar för att bli häxor. Vem som helst kan kalla sig häxa men för att förtjäna titeln behöver du många års erfarenhet. Vissa anser att man aldrig blir färdig och aldrig lär sig tillräckligt mycket för att kalla sig häxa.
normal
Folktrons häxa
Folktrons Häxa
HÄXA enligt folktron kvinna som ansågs ha fått trolldomskraft genom förbund med djävulen. Hon ansågs bl.a. äga förmåga att färdas genom luften på en kvast (urspr. en gärdsgård) till sexuellt otyglade fester, häxsabbater, förlagda till Blåkulla, där djävulen dyrkades.
(FOCUS 99 © Norstedts)
För att förstå varifrån Sagans Häxa kommer, så måste man gå tillbaka till gammal hederlig folktro. Häxan i folktron var elak och ville alla ont, trots att hon ofta var byns kloka gumma och botade de sjuka. Det handlade egentligen inte om något annat än främlingsfientlighet i de gamla byarna: en ny familj kunde flytta till trakten, och de var man misstänksamma mot. Om sedan någons ko går i sin medan den nya familjens ko mjölkar som aldrig förr är det lätt att skylla ifrån sig, och då blev hustrun i den nyinflyttade familjen anklagad för att vara häxa.
Dessutom var man mycket påhittig förr i tiden. Läser man mer om folktro märker man snart hur skrockfulla våra förfäder var och rädda för allt mystiskt, eftersom det var Djävulens verk. Det är ingen idé att ge fler exempel på vad folktrons häxa var i stånd att göra, för det mesta negativa som hände förr i tiden var häxans fel, enligt byborna. Kor vars mjölk sinar, ett älskande par vars kärlek tar slut, impotens allt var trollkonans fel.
Folktrons häxa fick bittert ångra sitt förbund med den Onde. Häxprocesserna gjorde sitt bästa för att få folket att producera en häxa de kunde statuera ett exempel med. Värst var förföljelserna mellan 1668 och 1677, då mer än 300 svenska människor torterades och avrättades, de flesta av dem kvinnor. Runt om i Europa var dödssiffran högre allt ifrån 125 000 till nio miljoner avrättades (exakta antalet är osäkert).
Om man vill läsa mer...
Mor är ingen häxa!
Olov Svedelid
En gripande historisk roman om en pojke vars mor, byns kloka gumma, blir anklagad för att vara häxa i 1600-talets Sverige. Man får en bra inblick i hur häxprocesserna gick till, och det är inte utan att man blir fly förbannad på historien!
Älvor, troll och talande träd Folktro om svensk natur
Ebbe Schön
Folklivsforskaren Ebbe Schön har skrivit en hel bok om svensk folktro. Man får lära sig mer om vad man fullt och fast trodde på förr i tiden, även om det tycks rent löjligt idag. Innehåller berättelser om både tomtar, troll, häxor, Näcken och Skogsrået.
KÖN: Kvinna (oftast)
ÅLDER: 20 och uppåt
CIVILSTÅND: Varierande
UTSEENDE: Varierande
KLÄDER: Varierande
REDSKAP: Kvast, örter
FÄRDMEDEL: Kvast, brödspade, raka, djur Vad som fanns att tillstå smordes in med en salva som Djävulen gav dem, som gjorde sakerna flygdugliga så att de kunde flyga till Blåkulla
RELIGIÖS TRADITION: Kristendom. Djävulsdyrkare.
HELGDAGAR: Påskhelg på Blåkulla, med vilt festande och gruppsex med Djävulen
MAGISKA KRAFTER: Få kor att sina bara genom att titta på dem, skapa oväder och impotens, etc. (Svart magi)
HUSDJUR: Varierande
KÄNDISAR: Inga rikskändisar
normal
Sagans Häxa
Vem har påstått att häxor har spetsiga, svarta hattar? Den klassiska häxan är utrustad med svart hatt, svarta kläder, kvast, kittel och svart katt men var står det? Det roliga är att det är mycket få adjektiv som används när bröderna Grimm talar om häxor. Ofta står det bara häxan, trollpackan, eller något liknande. I en version av Hans & Greta står det att en urgammal kvinna kom ut ur huset, stödjandes på en käpp. I en annan version återfinns samma beskrivning, men lite senare nämns det även att hon har röda ögon och att hon inte ser så bra, men hon kan lukta sig till människor bra mycket bättre. Spetsiga, svarta hattar nämns inte överhuvudtaget.
Sagans Häxa är köttätare, med små vilsekomna barn som favoriträtt. Pomperipossa vill äta barn, precis som häxan lille Hans och systern lilla Greta träffar på. Var den föreställningen kommer ifrån kan jag inte svara på. Eftersom sagans häxa är löst byggd på folktrons häxa kan jag säga att det inte är därifrån den kommer. Barnätande var en av de få saker folktrons häxa faktiskt inte blev anklagad för.
Det där med att flyga på kvastar hör inte heller till den klassiska sagohäxan, lika lite som svarta katter. Sagohäxan är en ganska diffus person. Det är en ond kvinna som har ett horn i sidan till alla, inklusive Gud. Om det mot förmodan skulle finnas någon som är snäll, så kallas de inte häxor.
Sagohäxan har ingen egen religion. Hon är bara ogudaktig med sin magi, men hon anklagas inte direkt för att vara i förbund med Djävulen. Hon nöjer sig med att förtrolla prinsar till grodor och liknande.
Om man vill läsa mer...
Bröderna Grimms sagor
Bröderna Grimm
De tyska brödernas sagor är några av de mest kända och mest spridda. De är fulla av vackra prinsessor, förtrollade grodprinsar, avundsjuka styvmödrar, vänliga kungar, halva kungariken, utklädda vargar, sländor och elaka häxor. Tyvärr har jag märkt att de flesta sagor innehåller våld, misshandel, mord och ond, bråd död, för att inte tala om en något förlegad kvinnosyn. Om jag hade barn skulle jag skriva egna sagor åt dem, så att de slapp de gamla våldsskildringarna.
Häxkonster, Häxor i faggorna, Herrskap och häxor (m.fl.)
Terry Pratchett
Britten Terry Pratchett är för fantasy vad Douglas Adams är för science-fiction: klassens clown. I flera av hans böcker om Skivvärlden är handlingen förlagd till ett klipplandskap i landet Lanker, där tre häxor huserar. De är egentligen en sort för sig, för de är inte fula och elaka som sagans häxor, de förbannar (oftast) inte folk som folktrons häxor, och samtidigt så är de inte naturdyrkande som verklighetens. Men det finns paralleller! Den yngsta häxan är Viväcka Vitlöök, som är dragen till New Age (även om det i Skivvärlden inte existerar någon New Age). De andra två är äldre: tjocka och glada Nanna Ogg som har (självförvållat) en väl utbredd släkt, och den tunna och surmulna ungmön Esmeralda Vädervax. Vill man ha sig ett gott skratt är böckerna om Skivvärlden definitivt att rekommendera!
Trolltider (TV, eller på skiva)
Julkalendern
Mara som fe: Ge hit min kvast!
Dorabella som häxa: Inte om inte jag får mitt spö.
Mara som fe: Men du är häxa nu! Du ska inte ha något spö!
Dorabella som häxa: Då ska inte du ha någon kvast heller!
En helt underbar klassiker! Vättar, troll, bergatroll, feer, häxor... svensk folktro har aldrig varit så härlig och smårolig!
KÖN: Kvinna
ÅLDER: Gammal
CIVILSTÅND: Ungmö
UTSEENDE: Ful, röda ögon, ofta vårtor i ansiktet, stripigt, grått hår.
KLÄDER: Varierande. Gärna svarta klädnader och ofta med svart, konformad hatt
REDSKAP: Okänt
FÄRDMEDEL: Okänt (Mara har cykel)
RELIGIÖS TRADITION: Kristendom. Ogudaktiga och elaka.
HELGDAGAR: Inga kända
MAGISKA KRAFTER: Förbannelser, förtrollningar och liknande (Svart magi).
HUSDJUR: Varierande
KÄNDISAR: Pomperipossa, Mara (de flesta sagohäxor är faktiskt namnlösa!). Terry Pratchetts Skivvärldshäxor (Esme Vädervax m.fl.) är en kategori för sig...
normal
Verklighetens Häxa
Först och främst ska jag klargöra att verklighetens Häxa inte tillhör den kristna föreställningsvärlden, och därigenom är de varken satanister eller djävulsdyrkare. Hur ska man kunna vara satanist om man inte ens tror på Satans existens?
Wiccaner kallar sig ibland häxor, eller Häxor med stort H, som en tribut till de som var offer för häxbränningarna på 1600-talet. Många är vegetarianer, dock inte alla, och de brukar magi. Både häxan i sagan och folktron är elak och använder svart (ond) magi; verklighetens Häxa använder bara vit (god) magi, eftersom han/hon (det finns kanske flest kvinnor som är Wiccaner, men det finns många män också) lever efter Wiccas enda budord att inte skada någon, sig själv inräknad.
Det finns en tre-faldighetsregel också, och det är att allt man gör kommer tillbaka till en trefalt. Därför är det dumt att bruka magi för att skada någon, eftersom man själv råkar ut för samma sak fast tre gånger värre. Det går inte att förvandla prinsar till paddor i verklighetens magi, men man kan se till att man har pengar till att betala räkningar, eller få bättre hy och liknande. Magi för personlig vinning är nämligen okej, så länge det inte skadar någon.
Religionen grundades av engelsmannen Gerald Gardner i första hälften av 1900-talet. Grundade är egentligen fel ord, eftersom religionen egentligen går tillbaka till förkristen tid. Gardner organiserade det hela till Wicca (slang för witchcraft) och gjorde det modernt. Den gardnerianska Wicca-traditionen är baserad på vad Gardner och hans egen grupp häxor gjorde, och den finns kvar även idag, höljd i mysterier, för ingen som inte tillhör den gardnerianska traditionen får helt veta vad de egentligen håller på med.
Tradition, ja. Det finns många, och det går i princip ut på olika trossystem, eller olika sätt att utföra riter och ceremonier. Gardnerianer (nyss nämnda) tror på samma saker som Gerald Gardner; keltiska traditioner följer de gamla kelternas mytologi, precis som de som följer Asatru följer nordisk mytologi, och Faerie Wicca tror på älvor och feer. Man kan göra tradition av nästan allt! T.ex. har de nykomna Jordaniterna en tradition baserad på Robert Jordans fantasyböcker. Det finns en feministisk gren av religionen också Dianisk Wicca. Nog för att man tror på både en Gudinna och en Gud i Wicca, men Dianadyrkarna har knuffat undan Guden av ren protest mot flera tusen års kristet gubbvälde. Ecklesiastisk Wicca är vanlig Wicca, utan någon särskild inriktning och/eller tradition.
Den grundläggande tron är den på en livskraft i universum, som är uppdelad i en kvinnlig del och en manlig, för balansens skull. Eftersom människor är lite tröga så väljer man att personifiera de olika delarna genom att kalla dem Guden och Gudin-nan. Hela universum genomsyras av de två jämlika krafterna, och allt kan ses som kvinnligt och manligt. Jorden och månen är Gudinnan, Solen och himlen är Guden. Ofta använder man namn från mytologier för att åkalla vissa aspekter av de båda. Vill man ha hjälp med kärlek är det bra att åkalla Gudinnan som Venus eller Freja, eller Guden som Eros eller Frej. Eftersom Jorden är Gudinnan så är den helig och ska värnas om; det är därför många Wiccaner är miljöaktivister.
Man har gått tillbaka till förkristna högtider och har åtta heliga dagar (sabbater) om året: Vår- och höstdagjämning, vinter- och sommarsolståndet, och fyra andra dagar. Varje sabbat symboliserar något i livets kretslopp och även om det låter knäppt så är det bara metaforer och ska inte tolkas bokstavligt. Även om det handlar om Guden och Gudinnan så är det naturen det handlar om. Guden är solen och Gudinnan är Jorden.
1. Yule (vintersolståndet, jul) är då Guden föds av Gudinnan.
2. Imbolc (2 februari, kyn-delsmäss) är Gudinnans tillfrisknande efter födelsen.
3. Ostara (vårdagjämningen, påsk) är då Gudinnan klär Jorden med grönska och vaknar upp efter vintersömnen.
4. Vid Beltane (Valborg, första maj) är Guden en ung man som blir kär i Gudinnan och de förenas. Gudinnan blir havande med Guden.
5. Vid Litha (sommarsolståndet, mid-sommar) är jordens fertilitet som störst, och man har traditionellt hoppat över brasor för att vara fruktsam under året.
6. Lughnasadh eller Lammas (1 augusti) är början av skörden. Gudens styrka börjar avta och han vet att han ska dö, men han lever samtidigt kvar inuti Gudinnan.
7. När Mabon (höstdagjämningen, tacksägelsedagen) kommer är skörden avslutad för säsongen och Guden förbereder sig för att lämna sin fysiska kropp och påbörja resan in i evigheten. De vet bägge två att Han lever kvar inom Gudinnan och ska återfödas.
8. Samhain (30 oktober, allhelgona) är Wiccanernas farväl till Guden som dör, precis som naturen gör, och bägge ska komma att återfödas. Vid Yule börjar det om igen och årets kretslopp är komplett.
Man firar även fullmånen varje månad, s.k. esbat. Det fina i kråksången är att även om man glömmer att fira så behöver man inte skämmas, för det gör inget. Kanske är man upptagen med annat just den dagen det är sabbat, så då kanske man firar en dag när det passar bättre.
Det finns flera olika redskap en Wiccan använder sig av. Ljus och rökelse är vanligt, antingen som prydnad eller bara för att det är mysigt, eller för att det behövs inom magi. Kvast kan användas för att rena platsen där man ska utföra sin ritual. Bägare för dryck, trebent gryta (antingen för att göra dekokter eller förutspå framtiden), trollspö eller trollstav är andra vanliga tillbehör, precis som pentagrammet. Varje Häxa har en Skuggornas Bok. Antingen har man en egen eller så kanske man tillhör en grupp/cirkel (s.k. coven) som har en gemensam. I den kan man skriva ner recept, hur man gör ritualer, besvärjelser, böner och mycket mer. Det finns de som har svärd i ritualer, men knivar är vanligare. Det finns en vitskaftad kniv, bolline, som är till för att samla in örter och liknande, och den svartskaftade kniven, athame. Bollinen får inte användas till att skära i kött eller att göra någon illa. Athamen likaså, men den har en annan funktion. Man kan ha den för att fokusera energi när man brukar magi eller slår en cirkel.
Det finns inga gudstjänster och inga präster inom Wicca. Alla är sin egen präst eller prästinna och ingen är förmer än någon annan ingen har ensamrätt på Guden och Gudinnan. När man vill komma närmre Gudomarna slår man en cirkel. Cirkeln är gjord av energi och är till för att skydda och fokusera en när man ska utföra magi, samt att komma närmare Gudomarna. Man börjar med att rena platsen där cirkeln ska slås, sedan åkallar man de fyra elementen: Luft (öst), Eld (syd), Vatten (väst), Jord (nord); och föreställer sig hur man blir innesluten i en halv glob av ljus. När man är färdig med det man skulle göra, låter man bara energin sjunka tillbaka ner i jorden.
Man kan tala med Guden och Gudinnan och de kan svara. Det är inte alla som t.ex. genom meditation har mött dem, men många har mött dem. När man jämför folks bild av Gudinnan märker man att det är något högst individuellt. Det enda gemensamma var att hon var oerhört vacker och hade perfekt hy. Kanske har kvinnor lättare att möta Gudinnan än Guden, kanske har alla lättare för det, just på grund av att när man tänker på ordet Gud så är det den kristna guden man automatiskt tänker på. Den kristna guden, Jahwe/Jehova, är inte samma gud som den Wiccanska Guden. Först och främst är den Wiccanska Guden, vi kan för all del kalla honom Pan (eller Frej, Oden, Tor, Bacchus, Shiva, Eros, Mars, Zeus, etc.) inte hämndlysten och fördö-mande. Att han kallas den behornade guden är för att han är skogen och de vilda djurens Gud och har därmed horn (även om det där med horn också är upp till var och en). Det är ganska säkert därifrån bilden av en behornad Djävul kommer. När kristendomen gjorde sitt intåg bland hedningarna försökte man kväsa minsta tillstymmelse till hednisk tro och gjorde en behornad Gud till en elak Djävul. Det är också, ganska säkerligen, som de kristna högtiderna ligger i anslutning till sabbaterna. Gudinnetron är som ett svar på kristendomens Du skall inga andra gudar hava jämte mig-mentalitet och religiösa förtryck som funnits i flera tusen år. Det är som om en del har rest sig och sagt inte mer! och i ren protest börjat tillbe en rättvis och god Gudinna. Intressant, på det hela taget, som Ture Sventon skulle sagt.
Om man vill läsa mer...
En Wiccas handbok En ung häxas guide till ett magiskt liv
Jennifer Hunter
Är man nyfiken på det där med Wicca är den här boken en bra början. Den ger en en inblick i vad (och hur!) moderna Häxor gör, vad de tror på, vad det finns för helgdagar att fira och ger tips till nyblivna häxor. Den är bra skriven och kanske fokuserar mer på hur kvinnliga Häxor har det, än manliga. Men det är en oerhört bra första bok, oavsett om man bara vill veta mer om Wicca eller satsar på att bli Wiccan själv.
Wicca A Guide For The Solitary Practitioner
Living Wicca A Further Guide For The Solitary Practitioner
Scott Cunningham
Har man inte läst någonting om Wicca innan spelar det ingen roll, för Scott Cunningham ger en bra inblick i vad det hela går ut på. Bägge böckerna är en guide till religionen, oavsett om man är kvinna eller man och innehåller allt man behöver veta för att sätta igång. Scott Cunningham har skrivit många böcker inom ämnet magi och New York, men det är bara de två guiderna för solitära Wicca-utövare jag har läst. Innehåller tips och förslag på Skuggornas Bok, och beskriver runor, etc.
KÖN: Oberoende
ÅLDER: Varierande
CIVILSTÅND: Varierande
UTSEENDE: Varierande
KLÄDER: Varierande, fast häxhatten som ses som en kul grej
REDSKAP: Många, men de vanligaste är stearinljus, bägare, pentagram, kristaller, knivar, trebent gryta, Skuggornas bok, samt rökelse.
FÄRDMEDEL: Varierande, dock inga kvastar
RELIGIÖS TRADITION: Nyhednisk och/eller Wicca. Naturälskande.
HELGDAGAR: De åtta sabbaterna: Yule (vintersolståndet), Imbolc (2 februari), Ostara (vårdagjämningen), Beltane (Valborg), Litha (sommarsolståndet), Lammas/Lughnasadh (2 augusti), Mabon (höstdagjämningen), Samhain (allhelgona).
MAGISKA KRAFTER: Vit magi som inte ska-dar någon, t.ex. att få växter att växa bättre.
HUSDJUR: Varierande
KÄNDISAR: Z. Budapest, Scott Cunningham, Silver Ravenwolf, Gerald Gardner.
normal
TV:ns Häxa
Det finns faktiskt en fjärde grupp som jag inte har talat så mycket om, och det är TV-häxan. Det finns inte så mycket att säga om dem, men de finns. Än så länge får man gå till vissa sorters serier för att hitta dem, t.ex. skräck/äventyr, mysterier och komedi.
TV-häxan är en blandning mellan sagans och verklighetens häxa, kryddat med en rejäl dos specialeffekter. Det som gör det intressant att se, är att TV-häxan kan göra saker vanliga människor (och häxor med, för den delen) inte kan: t.ex. kan de zappa sig själva (eller andra) till andra platser, förvandla saker och ting, eller sväva/flyga. Vem vill inte kunna flyga, även om det bara är med en dammsugare?
TV-häxan tillhör ingen särskild religion i regel, utan ser mer häxkonsten i sig som en religion. Undantaget är Willow Rosenberg i Buffy och Vampyrerna som faktiskt är Wiccan!
Någon direkt historia kan man inte påstå att TV-häxan har. Hon har ganska nyligen poppat upp på TV-rutorna runtom i världen (d.v.s. tack vare USA). Innan förekom häxor bara som de gör i sagan, medan de nuförtiden inte framställs som fula och elaka gamla tanter. Förhoppningsvis har den här nya, positiva synen på häxor kommit för att stanna!
KÖN: Oftast kvinna, ibland man
ÅLDER: Varierande, fast oftast ganska ung.
CIVILSTÅND: Varierande, fast singel är vanligt
UTSEENDE: Snygg och proper, definitivt vårtfri
KLÄDER: Varierande
REDSKAP: Det räcker med ett pekfinger, men böcker är också populära. Kvastar som transportmedel är numera ersatta med dammsugare.
FÄRDMEDEL: Varierande (bil, buss, båt, flygplan, tåg, dammsugare, etc.)
RELIGIÖS TRADITION: Oftast okänd
HELGDAGAR: Halloween (allhelgona)
MAGISKA KRAFTER: Allt möjligt (både Vit och Svart magi, fast Vit är vanligast).
HUSDJUR: Katt
KÄNDISAR: Sabrina Spellman, systrarna Halliwell, Willow Rosenberg.
normal
Vad och vem är egentligen en häxa?
Denna fråga har jag många gånger fått och ställt mig själv. Enligt vad jag kommit fram till finns det lika många definitioner som häxor. Den kristna trons häxa, den djävulsdyrkande häxan, New Agehäxan, den wiccanska häxan, Satanisthäxan och naturdyrkarhäxan är bara några få exempel på olika ´häxtyper´. Här nedan har jag skrivit hur jag personligen uppfattar dessa. Jag skriver om häxan som en hon, men enligt min personliga uppfattning kan självklart män också vara häxor.
Den kristna trons häxa är mycket ambivalent. Jag ser henne som en kristen människa, som lever efter de kristna värderingarna. En god häxa. Enligt den kristna doktrinen är dock en häxa någon som sålt sin själ till Djävulen, för sin egen personliga vinnings skull. Priset hon kommer att få betala är att tjäna honom i evighet, i Helvetet, från den dag hon dör. Enligt dagens kristna kan man inte vara kristen och häxa eftersom man då inte följer de kristna lagarna. Alltså, om du från början är kristen, men sedan bestämmer dig för att också bli en häxa är du en avfälling, en otrogen, en djävulsdyrkare. Det finns ingen plats för så kallade ´goda häxor´. Sådana finns helt enkelt inte. Amen.
I gamla tider fanns det kloka kvinnor/gummor som levde vanliga liv i det kristna samhället. Det som skilde henne från andra var att hon kunde en del om örtkonst och också samtalade med småfolket. Det var inte särskilt konstigt att hon också trodde på Gud och gick i kyrkan och sjöng psalmer på söndagarna. Möjligen sågs hon inte med särskilt blida ögon av prästen, men hon var antagligen den enda läkekunniga i byn. De var alltså beroende av henne.
Dagens kristna häxa, enligt min definition av fenomenet, lever ett kristet liv, efter de kristna värderingarna och utövar häxkonst. Inte mycket har hänt som förändrat hennes sätt att leva. Numera är man dock inte beroende av henne vilket gör att hennes existens förnekas av de 'rättrogna'.
Den djävulsdyrkande häxan är en person som är kristet troende, men valt att vända sig mot de kristna värderingarna. Hon tillber och dyrkar den kristna djävulen. Hon använder sig av kristna symboler som hon vanhelgar och bespottar, allt för att trotsa Gud/Jahve och hamna i god dager hos Djävulen/Lucifer. Formen och receptet för det hon gör har hon fått från gamla texter från häxbränningarnas tid. Det finns ingen bättre receptbok på HUR man skall göra för att vara en djävulsdyrkande häxa än boken Häxhammaren. Den skrevs, av Heinrich Kramer och James Sprenger, år 1486. Egentligen var den en 'handbok' för präster och meningen med boken var att den skulle göra det lättare att känna igen, få fram erkännanden av, åtala och bränna häxor.
Jag betvivlar inte ett ögonblick att det kan ha funnits folk, även under häxbränningsperioden, som faktiskt utövade häxkonst och djävulsdyrkan. Människor har alltid varit en underlig art med potential både för det fantastiskt vackra och det skrämmande sjuka. Gissningsvis var det dock inte ens på långa vägar i närheten av det antal som faktiskt fängslades, torterades, åtalades och sedan dödades för brottet.
New Agehäxan ser in i ljuset och vänder sig från skuggorna. Hon följer den upplysta vägen och tjänar sig själv, och andra, genom att använda sig av olika New Agemetoder. Hon arbetar bl.a. med kristaller, healing och ny(upp)funna shamanska traditioner. I hennes kök hänger örter och kryddor som ger bot och bättring. Det klirrar och glittrar om henne och regnbågens alla färger är de som dominerar. I hennes liv finns inte plats för mörker eller negativa tankar. Positiv energi är det enda som räknas.
Ljuset skall leda henne mot en andlig förhöjelse över det materiella. Hon är själv ansvarig för allt som händer henne. Om det händer goda saker är det för att hon gör rätt. Om det händer dåliga saker har hon valt det för att lära sig något av upplevelsen. Det gäller allt från att få influensan till att förlora nära och kära, eller själv dö i en jordbävning.
Österländska traditioner och tankesätt har starkt påverkat hennes livsåskådning.
Den wiccanska häxan har sett skuggorna och tagit delar av dem till sig. Hennes häxstatus förenar sig med hennes religion och de är intimt förknippade med varandra. En wiccan kanske dock inte vill kalla sig häxa eftersom ordet är så negativt laddat och har ett tungt arv. Wiccanerna är väl medvetna om häxprocesserna och vill inte att något sådant skall hända igen. Vilket gör att de kan känna det nödvändigt att hålla sin religionstillhörighet hemlig.
Wiccanen utövar en religion där alla utövare är häxor. Hon tror på Guden och Gudinnan, balansen av det manliga och kvinnliga i alltet. Polerna som är direkt beroende av varandra, för sin existens. Utan det ena finns inte det andra. Hon utövar alltid någon typ av magi i sina ritualer och ceremonier. De flesta har också tagit till sig den enda lagen: Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan. Den wiccanska häxan lever efter devisen att hon är ensam ansvarig för sina handlingar. Gudarna kan dock utsätta henne för prövningar under vägen, men vill henne oftast bara väl.
Satanisthäxan är en person som går den totala egoismens väg. Hon är inte kristen, heller inte djävulsdyrkare. Det hon gör har ingen religiös anknytning alls. Hon utövar magi och häxkonst för att vinna fördelar till sig själv och ingen annan. Möjligen gör hon magiska handlingar för andras vinning, men det ultimata målet är att hon själv skall dra fördelar av detta. Hon åkallar andar och demoner, men tror egentligen inte på dem annat än som energier hon kan manipulera. Namnet Satan används som en hyllning till vad hon uppfattar som en individ som var stolt och självständig och vågade gå emot de etablerade normerna utan att bry sig om konsekvenserna. Därav satanism.
Sättet hon utövar sin magi på är mycket ritualiserat och hon följer gamla frimurarrecept. Det skall göras efter alla konstens regler. Ju mer komplicerat desto större chans att det fungerar.
Naturdyrkarhäxan har ingen religion. Hon dyrkar naturen. Planeten vi lever på är levande och vi måste ta hand om den för att den skall fortsätta med det. Häxans uppgift är att ägna all sin energi åt att leva i harmoni med naturen och ge tillbaka energi till planeten så att den kan hela sig. Naturdyrkarhäxan blandar glatt olika tekniker som hon sett och hört talas om för att kunna göra sin gärning.
Häxan finns i alla vår planets kulturer och hon beskrivs oftast som en elak, avundsjuk kärring med makten att förstöra. Ordet häxa har på nästan alla språk en negativ klang. Det finns dock andra ord för trollkunniga kvinnor vilka har makt att hjälpa och hela, men de skiljer sig från språk till språk och kultur till kultur. I andra språk har det ord, som är lika med vårt svenska ord häxa, nästan alltid en negativt klang.
Enligt min egen personliga tro är häxkonsten helt oberoende av religion. Du kan t.ex. vara Gudinnedyrkare utan att för den skull också vara häxa. Du kan vara häxa utan att tillhöra någon religion över huvud taget.
Jag själv är först och främst Gudinnedyrkare. Det är min religion. Jag är också häxa eftersom jag valt att utöva en del häxkonster i samband med mitt religiösa utövande, men de två är inte oskiljaktigt beroende av varandra.
För mig innebär att vara häxa att jag står för det jag tror på, kämpar för mina övertygelser och emellanåt använder mig av magi för att uppnå mina önskningar.
normal
häxor är något unikt tycker jag,dom har fört tillbaks det här med häxkonster och trollformler och utvecklat detta till något positivt, visserligen finns det en del negativt med häxkonster också det beror på hur långt man vill gå, som jag till exempel vill lära mig att använda svart magi men även vit magi.
fördelen med att va häxa är att man lär sig nåt nytt hela tiden, det är spänning i det hela,och mystik.
normal
Häxan var den farligaste av kättare och snabbt spred sig den handbok som blev rättesnöret för all förföljelse under ett par århundraden, nämligen Häxhammaren. Den utkom 1487 och var skriven av två dominikanermunkar, Jakob Sprenger och Heinrich Kramer. Häxhammaren beskrev detaljerat hur en häxa kunde identifieras, anklagas, torteras och dömas, och med den nyuppfunna boktyckarkonstens hjälp blev den en av världens mest lästa böcker.
Häxförföljelsernas ursprung började i alperna i Schweiz. I Norden ansågs inte nattridande eller annan magi vara straffbart förutsatt att det inte skadade någon eller någons egendom. Men på 1200-talet förändrades inställningen. Åren 1668-76 var häxförföljelserna som värst i Sverige.
De som anklagades var ofta läkekunniga, självständiga kvinnor som drog sig fram på egen hand och därför uppfattades som ett hot mot bysamhället, där alla sysslor var reglerade och alla människor inordnade i en sträng hierarki. Jordemödrarna, barnmorskorna, var också väldigt utsatta. De anklagades för bland annat att mörda de nyfödda och göra häxsalva av dem eller att ha bytt ut det riktiga barnet mot ett av Djävulens yngel, om det visade sig att barnet var missbildat.
När man skulle se på en anklagad om hon var en häxa, letade man efter ett häxmärke eller djävulsmärke, det kunde se ut som ett födelsemärke. Ofta provade man att sticka den anklagade i märket med en nål. Om hon blödde var hon inte en häxa, men om det inte blödde eller att hon inte kände någon smärta dömdes hon.
En annan metod som användes vid fastställning om häxor var vatten provet. Det gick till så att man band ihop den anklagades fötter vid händerna och kastade henne i vatten för att se om hon flöt. Om hon flöt var hon en häxa och om hon sjönk blev hon frikänd.
Andra fruktansvärda prov som den anklagade blev utsatt för var tumskruvar, Spanska stöveln -en benkrossare och ofta en vippkrage, en anordning där häxan hissades upp i armarna som var bakbundna ock med vikter vid fötterna. Följden brev att armarna gick ur led.
Ett av de värsta tortyrinstrumenten var den sk. Järnjungfrun, en kista av samma storlek och form som människokroppen. Insidan var besatt med spikar som genomborrade häxans ögon, armar och så vidare utan att döda henne när den stängdes om henne.
normal
Haxa.se
Vill du ha dittnamn@haxa.se som e-post?
Registrera din e-postadress nu. Det tar bara en minut och är helt gratis.
