normal
Snorres Edda
Eddan är en avhandling gjord av Snorre Sturlasson om den gamla fornnordiska gudavärlden. Anledningen till att han ska ha skrivit dessa två böcker är att han var förfasad över att den gamla skaldediktningen höll på att dö ut. Och i stället för att låta denna skaldediktform, kenningar, så lärde han sig den, vilket krävde att han lärde sig om den fornordiska mytologin.
Boken Eddan delade han in i tre delar där den första delen behandlar gudarnas, jättarnas och andra varelsers innebördes förhållande från skapelsen till undergången.
I den andra delen berättar han om hur man skapar kenningar och mytbeskrivningen fortsätter.
I den tredje så har han skalrdrat på olika sätt i varje vers om två norska konungar.
Orginalet har gått förlorad, men det är många som har kopierat det dock. Den äldsta kopian kommer från 1300-talet.
normal
Codex Regius
Snorre Sturlasson omnämner ofta i sina böcker om några dikter han använde sig av, dvs Völvans spådom, Vaftrudnersmål och Grimnersmål.
Omkringa 1643 hittade Brynjolfur Sveinssons dessa i en pergamenthandskrift från ca 1270.
Denna innehåller tio gudadikter i mer eller mindre ursprungligt skick där man finner völvans spådom, Havamål, Vaftrudnersmål och Grimnersmål.
Man var mycket intresserad av denna i Danmark och Sveinsson skänkte dessa handskrifterna till den danska konungen, vilket gav den sitt namn Codex Regius som betyder konungens bok.
När Sveinsson gav hanskriften till den danske konungen så gjorde han en avskrift av den så han skulle kunna fortsätta att studera den. Denna avskrift kallade han för Sæmunds Edda för att han trodde att den isländske magikern Sæmund Frode hade skrivit handskriften.
1971 fick Island tillbaka handskriften. I Danmark sörjde man förlusten genom att flagga på halvstång vid Kongelige Bibliotek.
