Här listas de gudinnor som finns i uppslagsverket
[ Hem | - | A-E | F-K | L-Q | R-W | X-Ö ]
Sök bland 174 gudinnor
Gudinna Feminin, Gudom
Gudinnor är gudomar med kvinnlig form (såsom Freja, Hekate m fl)
Alias: gudinna
normal
Gudinnans sång
Gudinnans sång
Jag är kaos och förändring.
Jag är impulsen, inspirationen
och gärningen.
Jag är valet och vägen.
Jag är skapare, välgörare
och förgörare.
Jag är allomfattande
och innefattar allt.
Inom dig, finns jag.
Omkring dig, finns jag
Ovan dig och under dig,
finns jag.
Gudinna är jag,
och gudomlig är du.
normal
Gudinnan
Gudinnan är jorden som skänker liv och tar liv - hon är skaparen, men även förgöraren. Hon finns i naturen, hon är naturen och vi kan även se henne i månen och havet.
Kvinnan, jorden, månen och haven dessa feminina associationer flyter samman i gudinnans personlighet. Hon är källan till all fruktbarhet och hon är den universella modern.
Wiccaner ser henne i tre skepnader; jungfrun, modern och den gamla. Vi ser hennes ljusa sida likväl som den mörka, då hon är den unga jungfrun - oskuldsfull som fresterska - och den gamla dödshäxan. Det finns dock ingen ondska i denna mörka sida, vilket kan missförstås. Mörkret är en del av livet, liksom ljuset. Det som tillhör naturen, borde inte betraktas som ont. De allra flesta av oss har uppfostrats till att betrakta saker och ting som goda eller onda, och att mörkret är farligt. Det behöver det inte vara. I mörkret finner du de dolda mysterierna och de leder dig till kunskap, förståelse och utveckling. Det är dags att frigöra sig från de förtryckande religionernas bojor och lägga de gamla fördomarna åt sidan. Detta kan vi enbart göra genom att öppna våra sinnen, försöka förstå och nå en insikt.
Guden har också en mörk aspekt - inte heller han för att vara skräckinjagande eller ondskefull - utan för att mörker och natten är kraftens tider, och en del av tidens cykel.
Gudinnan är väverskan av våra liv och död och alltid närvarande. Kärt barn har många namn, och gudinnan har bland annat kallats: Den stora modern, himlens drottning, den gudomliga källan, den universella livmodern, för att nämna några få.
Hon har många ansikten, märkta av hennes ursprung som både jord och måne. Jorden har flera skeden, men de två mest markanta är när växtligheten spirar för att ge människor och djur föda (då hon är livgivare) och när växtligheten dör (då hon är livtagare). Det hon tar tillbaka till sig själv, kommer hon att åter ge i en annan årstid. I jämförelse med jorden har hon därmed två motsvarande sidor: som skaparen och som förgöraren. Hon är både den fruktsamma kärleksgudinnan som skapar liv, och dödsgudinnan som förgör det hon skapat.
Man använder sig av många symboler när man hyllar gudinnan, bl.a. halvmånen, fullmånen, bägare, spegel, snäckskal, pärlor, halsband, silver, smaragd, trianglar, ovaler och romber (geometriska figurer formade som kvinnans könsorgan).
Gudinnan kan inspirera kvinnor att se sig själva som gudomliga och att deras kroppar är heliga. De patriarkaliska religionerna har satt spår i oss människor, och än idag kan kvinnor känna sig mindre värda, svagare och underdåniga mannen. Kvinnan har länge blivit förtryckt och blir det fortfarande i stora delar av världen. Många känner skam och rädsla inför tanken att utforska och lära känna sina kvinnliga sidor, känslor, sin kropp och sin sexualitet. Gudinnan kan hjälpa kvinnan att upplysa sina sinnen, upptäcka sin inre styrka och hylla sitt köttets tempel. Bara kvinnan är ägare till sin egen kropp.
Kvinnan föder sonen, föder honom vid bröstet och skänker honom trygghet och tröst. Den nära kontakten med modern lägger feminina grunläggande spår i mannen. Gudinnan är därför även viktig för män och hjälper dem undersöka och förena de feminina sidorna i hans natur. Gudinnan utestänger inte mannen. Hon innefattar honom, liksom en gravid kvinna innefattar ett gossebarn. I alla män bor en kvinna, och i alla kvinnor bor en man.
normal
Jag hade varit intresserad av Gudinnan ett bra tag innan jag upptäckte henne. Jag ska beskriva hur det gick till och hur jag tror den här typen av kontakt fungerar i dessa sammanhang. Förhoppningsvis kan jag väcka tankar och idéer hos andra som är intresserade av att lära känna Henne, men inte riktigt vet hur de ska börja.
För mig finns Gudinnan. Jag betraktar henne som en enskild kraft, precis som Gud betraktas som Den Högste i Bibeln (jag tror dock att det finns en manlig motsvarighet till Gudinnan också, fast jag kan inte påstå att jag känner honom på samma sätt). För mig är det svårt att ta till mig idén att det finns många olika typer av gudinnor, som t ex de som framställs i gamla myter och liknande. För mig är detta en konstlad inställning som lätt leder till illusionsskapande. Dessa gudinnor kan jag möjligtvis se som egenskaper eller delpersonligheter tillhörande (den stora och enda) Gudinnan, i form av symbolisk betydelse.. men nog om det.
Min upplevelse av Gudinnan var genom min egen kropp. Det var under vårdagjämningen, jag hade mens och stod naken i badrummet. Mitt intellekt var långt borta och plötsligt fick jag en känsla av tidlöshet. Min kropp blev med ens en symbol för Kvinnan (inte mig som den individuella kvinnan, utan mig som Kvinnan - i alla dess bemärkelser). Den började tala med mig genom ett starkt känslomässigt språk som är svårt att återge med ord. Jag kom i kontakt med den ursprungliga kvinnokraften som funnits i våra kroppar ända sedan tidens begynnelse. Förmågan att skapa liv, den enorma känslan av fullständighet, fruktbarhetens gudomliga sida.
Detta fick mig också att inse vilket missvisande samhälle vi lever i. Vi har lärt oss att vi lever i ett jämställt land, ändå fick jag tidigt lära mig att ordet fruntimmer var någonting dåligt, att mens var tabu att prata om offentligt (åtminstone med män närvarande), att det liknas vid en tung börda istället för en gåva och att det är väsentligt att man kan dölja det väl. I tonåren fick jag tidigt upptäcka att min kropp inte var fullständig i sig själv, utan att jag skulle uppnå ett visst samhällsideal för att det ska räknas som vackert.. ett ideal som, enligt mitt tycke, är ouppnåeligt (åtminstone utan kirurgiska ingrepp).
Kort sagt har min upplevelse av det här samhället redan från start varit att kvinnan är det andra könet och att man möjligtvis, genom att bete sig som män eller anspela mycket på sexualitet, kan uppnå en likvärdig status. För att kunna åstadkomma detta krävs det att man till viss del lär sig förneka sin egen kvinnlighet, man ska helst ställa sig solidarisk till män framför sina medsystrar, vilket gör att man får ännu svårare att komma i kontakt med den här ursprungliga kvinnokraften inom sig själv på ett senare stadium. Jag menar inte att detta är männens fel, bara att det är olyckligt (för båda könen) att vi lever i en sådan kultur.
Den kvinnliga ursprungskraften i sig kan jag prata länge om, men jag tror inte det gör någon nytta. Dels tror jag att man måste uppleva den själv och dels tror jag den kan upplevas väldigt individuellt (utifrån vad man haft för attityder sedan tidigare). Allt jag kan säga är att den fick mig att förstå hur missförstådd kvinnan är i sin helhet, inte bara av män utan också av andra kvinnor och inte minst vilka illusioner jag själv haft om kvinnlighet sedan tidigare.
Till sist vill jag förklara vad jag anser om speglingar i detta fall. Att upptäcka Gudinnan utifrån och genom sin egen kropp tror jag är en väsentlig del i kontakten med hennes kraft. För det första tror jag det underlättar att arbeta med Henne (om det är vad man vill) och för det andra tror jag det är lättare att upptäcka Henne utanför sig själv efter att man upplevt henne från insidan. Man känner lättare igen energierna och vet vad som känns rätt. Börja inifrån, det är mitt tips.
Naturligtvis finns det mer att säga, det här är ett stort ämne och min text är bara en bråkdel av ämnet i sin helhet. Vill ni prata mer om detta, har ni kommentarer på texten eller tycker att någonting framgår oklart, så kontakta mig gärna via mail.