En Hyllning till Alltets Moder
Brukar du yla mot fullmånen? Det finns så mycket vi har att vara tacksamma för varje dag, som vi bara tar för givet. Solen som värmer oss, barn som skrattar, växter som läker oss, fåglar som kvittrar, träd som stärker oss, och månen som styr oss alla.
Tänker vi någonsin på att det faktiskt inte är självklart? Tar vi oss tiden att verkligen tacka för vad naturen ger oss, utan tanke på att vinna varken pengar, ära eller status? Nej. Moder Jord älskar oss villkorslöst, och hur besvarar vi hennes kärlek? Genom att förgifta hennes källor, gröpa ur hennes berg, skräpa ner hennes marker och hugga ner hennes skogar.
Vad ger oss rätten att ens hugga ner en julgran? Vi tar ett liv, tar in det i en onaturlig miljö för några veckors fägring, för att sedan slänga ut det på backen för att dö. Slit och släng! Men vi har bara en planet, och även om människan tror sig stå över naturen, så gör vi inte det. Vi klarar oss inte utan den, medan den klarar sig utmärkt utan oss.
Naturen är inte grym, hon är rättvis. Vi som kan skjuta upp månraketer och bygga skyskrapor som räcker ända till molnen, kan inte förhindra jordbävningar, lika lite som vi kan stoppa vulkanutbrott. Moder Natur har en av de starkaste krafterna i universum till sitt förfogande, och vi kan bara se på medan den utövas.
2/3 av människokroppen består av vatten. Månen styr ebb och flod. Man måste inte vara varulv för att påverkas av fullmånen det gör alla. Är det konstigt att man förr tillbad mångudinnor och är det konstigt att man fortfarande gör det? Varför skulle det vara det, förresten? Det är naturligt och helt i sin ordning.
Inom varje människa finns en kraft, en livskraft, men hälften av oss har försökt kväsa den andra hälftens i flera tusen år. Det går inte. Naturens lag kräver balans, inte makt över andra, inte förtryck. Vi är alla lika. Alla är vi Jordens Barn. Alla är vi människor av lika värde. Alla är vi uppfyllda av en outsinlig kärlek, som vi visar varandra alltför sällan.
Vi är alla en del av det gudomliga, kalla det vad du vill. Alla behöver något att tro på, men en sak går inte att komma ifrån: Vi kommer oss av Moder Jord, och till henne skall vi en dag återvända som en droppe regn som flyter tillbaka ned till havet. Men samtidigt som vi alla är lika, är vi alla lika olika som gnistrande snöflingor, och det är värt att hylla.
Ta dig någon minut varje dag till att hylla naturen, hylla livet, även om det sannerligen inte känns som något att direkt hurra över, jämt. Jag vet. Tacka för att du fått ta del av Hennes osjälviska kärlek, tacka för att solen värmer och har fört våren tillbaka till oss igen, tacka för att månen lyser upp din väg när den är som mörkast. Kasta av dig alla falska förespeglingar och fåfäng stolthet var glad för att du är den du är och den du kommer att bli. Kasta av dig all skuld, skam och sorg och yla mot fullmånen låt den fylla dig med kraft och kärlek. Möt morgondagen med hopp och mod och optimism. Livet är till för att levas, annars hade vi inte varit här. Det finns alltid någon som älskar oss utan tanke på personlig vinning. Det finns alltid någon där för oss, och det är jag tacksam för!