Hem

Oden Dödsgud, Krigsgud, As

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 133767, v4 - Status: normal.
Försteredaktör: Runar
är Dödsgud , Krigsgud , As och Trobart

Asarnas härförare. Stor siare/galderman. Hans två korpar Hugin & Munin var hans öron och ögon på jorden.

Alias: alfodr, allfader, atrid, baleyg, bileyg, bivlinde, bolverk, bölverk, farmatyr, fjollsvinn, fjolner, ganglere, gaut, glapsvinn, gondler, grim, grimner, gångråd, har, harbard, helblinde, herjan, herteit, hjalmbere, härfader, ialk, javnha, kjalar, nikar, nikud, oden, ome, oske, ovner, roptatyr, sann, sannetal, sidhott, sidskägg, sigfodr, skilfing, skilving, sockmimer, svavner, svidrer, svidur, svipal, teck, tride, tro, tud, tund, ud, vakr, valfodr, vavud, vidur, wotan och ygg

normal

Oden
(den extatiskt rasande) är den mångsidigaste nordiske guden, och i sen vikingatid är han gudarnas konung, människornas allfader och de döda krigarnas valfader. Han är son till Bor och Bestla och bror till Vile och Ve. Han residerar i Valaskjalf eller Valhall som samtidigt är de fallna kämparnas uppehållsort, och han sitter där i sitt högsate, Lidskjalf. Hans maka är Frigg med vilken han har sonen Balder, men har med andra kvinnor avlat många gudar och gudinnor, t ex Tor. Oden skildras ofta som en grann och ståtlig karl med ett charmerande sätt. Han är nära förbunden med adeln (jarlarna) motsats till Tor som är böndernas beskyddare. Han för ett överdådigt liv och njuter av mjöd och vin. Inte oväntat är Oden också en stor kvinnotjusare, fastan t ex Loke beskyller honom för omanligt beteende. Det var sålunda i en kvinnas skepnad som Oden lyckades komma Rind nära och förföra henne.

Enligt Saxo är det vid sådana äventyr som Oden skämmer ut sig, och då abdikerar han för en tid som gudakonung och överlämnar rodret åt sina bröder. Till allt detta kommer att Loke anklagar honom för att i likhet med kvinnliga völvor slå på trumma och utöva trolldom (sejd). Här avslöjas en märklig egenskap hos Oden som kräver en närmare granskning. Typisk för Oden (liksom för Loke) är nämligen hans förmaga att skifta hamn, dvs ändra gestalt. Det berättas att han kan falla i extas -jämför hans namn! - och sända ut sin själ. Medan kroppen ligger som i dvala färdas han som fågel eller fyrfotadjur, som fisk eller orm genom alla världar till fjärran orter. Det är samma förmåga som utmärker samiska och sibiriska shamanen. Inte undra på därför att Oden i mytologin framstår som den nordiska shamanismens, sejdens, främste representant.

Liksom den sibiriske shamanen färdas Oden på en åttafotad häst - hans egen heter Sleipner - genom extasens drömvarld. I Norden har sejdens utövare vanligen varit kvinnor. Att Oden shamanerar fastän han är man väcker manliga vikingars avsky men överensstämmer väl med den shamanism som vi finner i Lappland och Sibirien. Med Odens shamanistiska förmåga hänger hans intellektuella begåvning väl samman. Han är skaldekonstens mästare vid sidan av Brage (se också Suttung), och en stor valtalare som formulerar sina tankar på vers. Och han är en vis man som vunnit sina kunskaper i Mimers källa (Mimersbrunnen). För att få dricka ur denna måste han lämna sitt ena öga i pant.

En annan myt omtalar att Mimers huvud som vanerna huggit av och återsänt till asarna togs tillvara av Oden. Det kunde fortfarande tala, och Oden inhämtade mycken förborgad visdom ur Mimers mun. Oden utvann ocksa hemlig kunskap genom att lyssna till de döda som hängde i galgen (se Hangadrott). Han underkastade sig själv dödsritens alla kval. Genomstungen av sitt spjut, offrad åt sig själv, hängde han nio dygn i världsträdet. Plågad av smärtor, hungrande och törstande upplevde han visioner i vilka hemlig visdom det som nordborna kallade runor - uppenbarades för honom. Så kom det sig att Oden behärskade magisk kunskap av alla slag: han kunde bota sjuka, stilla stormar, vända vapnen mot fienden, göra kvinnor kärlekskranka och oskadliggöra farliga trollkvinnor. Ofta kunde han med en enda blick nå sina syften. Jfr galder. Sina kunskaper om världarna runt omkring honom förvärvar Oden också på annat sätt.

Han och Frigg satt i världens högsta högsäte i ValhalI och skådade ut över alla världar och såg vad som förehades på fjärran orter. Han sänder också ut sina två korpar Hugin och Munin, tanke och minne. De sitter på gudens axlar och meddelar honom allt de sett och tagit del av under sina dagliga flygturer till långt bort belägna mål. Oden kan ocksa vara den fruktansvärde, skräckinjagande (därav hans binamn Ygg) i strid, en våldsam, enögd krigare som genom att slunga sitt spjut (Gungner) över fiendens härskara inviger den till döden. Han deltar inte själv i stridstumlet, till skillnad från Tor, utan rider bakom de stridsmän han stöder. De extatiskt kämpande krigare som uppför sig som galna vargar, biter sina sköldar och är starka som björnar - de kallas bärsärkar -är hans män, Odenskrigarna.

Oden har i hög grad varit anknuten till slagfältet och de stupade krigarna. Det är kanske därföt som han är omgiven av asätande korpar (han kallas korpguden). Även hans båda vargar, Gere och Freke, livnär sig på lik. De fallna krigarna hör honnom och Freja till - vardera är hälften av de stupade. De utväljs att av valkyrjorna och samlas sedan i Odens och Frejas boningar. Odens män kommer till gudens boning Valhall där de under namnet einhärjar tillbringar en tid med att redligen kämpa med varandra dagen lång. På så sätt är Oden både krigsgud och dödsgud. Den som dör under sotad as (i sin säng) kommer till Hel, men de stupade har nöjet att vistas i gudens närhet och där få ägna sig åt sin älsklingsysselsättning - kamp.

I sagorna träder Oden ibland emot oss, en gammal men högrest man, blind på ena ögat. Han är klädd i bredhättad hatt och mörkblå kappa, och i sin hand har han sitt spjut - han är spjutgaden. Folktron känner honom framför allt från den vilda jakten när han som den vilde jägaren och hans fallna kampär drar fram genom luften under stormiga, sena höstkvällar. Se Odens jakt. Det kan tilläggas att både fornnordisk tro och i folktron appträder Oden som en vindens gud. I sydgermansk religion var Oden känd som Wotan.

normal

Oden ur ett funktionshinderrättsperspektiv

I båda de nordiska sagorna Havamal och Völuspa beskrivs det hur Oden genomgår offerliknade ritualer med smärta och lidande för att på så sätt erhålla kunskapen om naturens alla mysterier.

I Havamal berättas det att Oden såras av sitt eget spjut Gugner och blir fastnaglad i Yggdrasil (världsträdet) utan mat och dryck i nio dagar och nio nätter. När hans svält, lidande och smärta når sin högsta kulm så börjar Oden att yra och hamnar i ett psykotiskt tillstånd - och slåss plötsligt av visionen om de nordiska runorna. Det sägs att Oden vid det här tillfället sjunker ihop, ramlar ner från världsträdet och finner sig själv vara begåvad med de s k arton runbesvärjelserna - som bland annat bär på hemligheterna om odödlighet, förmågan att hela sig själv och andra, kontroll över sina fiender i strid, makt över elementen och framgång i kärlek osv.

I Völuspasagan så offrar Oden sitt ena öga till väktaren Mimer i utbyte mot att få dricka vattnet ur mimersbrun för att erhålla gudalik kunskap och förmågan att kunna se in framtiden.

Jag är övertygad att berättelserna i Havamal och Völuspa kan tolkas ur ett funktionshinderrättsperspektiv som säger att lidande, funktionshinder, sjukdom, smärta, död och offer är nödvändigt för att få tillträde till äkta mystiska och magiska kunskaper och krafter.

Alltså, enligt min teori, så gör dessa berättelser gällande att ett liv utan smärta, lidande, funktionshinder, sjukdom, död eller offer är ett andligt fattigt liv. Eftersom en person utan dessa faktorer omöjligtvis kan uppnå samma mystiska, magiska, psykiska och fysiska kraft som en person vars liv varit fylld med smärta, lidande, funktionshinder, sjukdom, död eller offer.

Enligt mig är en stark andlig varelse, en varelse som lärt sig bemästra sitt liv, anpassat sig till sin givna situation och accepterat sitt öde. Detta gör att personer med ett liv som inte innehåller smärta, lidande, funktionshinder, sjukdom eller offer och förnekar dess positiva betydelse kommer att får det svårare att utvecklas till en stark andlig varelse - som fullkomligt har bemästrat alla konster för att segra i livets eviga kamp.

Hur som helst, så anser jag att man i mångt och mycket kan utnämna Oden till en slags funktionshinderrättsgudom. Eftersom berättelserna jag lyft fram om Oden ur Havamal-, och Völuspasagorna innehåller lärdomen att man måste offra icke-smärta, lycka, icke-funktionshinder och hälsa för att uppnå den mystisk, magisk och andlig förmåga och kunskap - som Oden själv har. Odens smärta, lidande och offer som beskrivs i Havamal och Völuspa talar just för min tolkning.

Avslutningsvis så ser jag berättelserna i Havamal och Völuspa om Oden, som goda indikationer på att asatron faktiskt betraktar sjuka och funktionshindrade kämpar - som varelser med ett starkt andligt kapital och som uppskattas av Oden lika mycket som hans friska och icke-funktionshindrade bärsärkar.

Enligt min teori om hur man kan tolka berättelserna om Oden som existerar både i Havamal och Völuspa, så är vi sjuka och funktionshindrade som fullkomligt har anpassat oss och accepterat liven vi har begåvats med av Nornorna (ödesgudinnorna) Odens egna andliga och psykiska bärsärkar. Jag är helt övertygad att man kan tolka berättelserna om Oden ur ett funktionshinderperspektiv, då de rent krasst påpekar att om vi sjuka och funktionshindrade slänger oss in i kampen på livets fältslag mot våra förtryckare och fiender som hindrar oss att leva fritt, så blir vi metaforiskt Odenkrigare - och hämtade av valkyriorna och satta i Valhalla. Men väljer vi den enkla vägen - slavens väg - utan strid, utan acceptans av våra öden och utan kamp för en rättvis existens så hamnar vi metaforiskt i Hell. Det vill säga helt bortom Gudarnas närhet.

normal

Olika namn på Oden

Kärt barn har många namn heter det och kanske är det därför som Oden har så många namn. Nägra av namnen är:

Allfader som betyder allas fader detta för att han skapade alla gudar och människorna.

Bölverk som betyder han som vållar fördärv och olycka vilket är ett namn som användes när han lurade sig i skaldemjödet.

Gångråd som betyder vandraren eller han som råder över vandringsmän.

Härfader som betyder Krigets fader detta namn användes när han rådde över krig.

Ygg som betyder den fruktansvärde

Namnet Oden isig betyder den hänryckte eller den rasande eller den inspirerade