Freja. (härskarinnan) är dotter till Njord och tvillingsyster till Frej. Hon är enligt Snorre den ryktbaraste av gudinnorna. Hon är vanernas stora gudinna, Vanadis, vanabrud. Hon är är därtill den frömsta fruktbarhetsgudinnan, och den gudinna som längst dyrkades i Norden. Bristen på myter kring Frej och Freja går det omöjligt att fastställa det riktiga farhållandet mellan dem, men många mytologiska och kultiska antydningar tycks ge vid handen att de har levat i syskonäktenskap, liksom de övriga vanerna. Annars är Frejas make i myterna Od (uppenbarligen en dubbelgångare till Oden).
Det förtäljs att Od ofta är stadd på långväga resor, ja, att han slutgiltigt överger henne. Det kommer Freja att saknad fälla gyllene tårar. Här erinras man om den främre orintaliska fruktbarhetsmyten om gudens död - eller frånvaro - och gudinnans sorg och bittra tårar Möjligen kan man också associera till regndropparna som har fruktbarhetsschemat till. Den orientaliska myten skymtar också på annat sätt. Det nämns att Freja färdas i en vagn dragen av katter, precis som den orientaliska modergudinnan (Kybele) rullar fram i en vagn förspänd med pantrar.
Liksom denna gudinna har Freja ett halsband, den berömda Brisingamén. Frejas karaktär av fruktbarhetsgudinna framgår också av att hon i likhet med Frej har ett eget svin, Hildisvin. Hennes binamn Syr (sugga) anspelar på hennes nära förbindelse med symbolen får djurens fruktsamhet. Andra namn på Freja understryker likaledes hennes roll som fruktbarhetens gudinna. Hon är Gefn, givaren av fruktbarhet, och hon är Härn eller Hörn, beskyddare av linodlingen. Som fruktbarhetens och fruktsamhetens gudinna vårdar Freja också barnen och deras mödrar. Hon är som många andra fruktbarhetsgudinnor också kärleksgudinna. Loke anklagar henne för att vara alla gudars och alfers älskarinna, och jättarna försöker på mångahanda sätt att få älskog med henne.
Myterna om uppförandet av Asgårds murar och Tors hammarhämtning vittnar härom. Jättinnan Hyndla smädar Freja för att nattetid som en gethona vistas bland bockar. Freja har även mörkare drag. Hon är en krigets och kampens gudinna, såsom också hennes boning, Folkvang, genom sitt namn och sin funktion vittnar om. I detta avseende avviker hon inte från måanga orientaliska fruktbarhetsgudinnorn Som växtlighetens gudinna står hon under jorden och dess dolda krafrer nära, inte minst dödsgudinnan Hel. Det heter att hon mottar hälften av de fallna, den andra hälften tillfaller Oden. I sagorna antyds att kvinnliga självmördare kommer till Frejas salar.
Det ligger i linje med dessa mörka aspekter att Freja, liksom Oden, utövar sejd, den nordiska formen av shamanism - en extatisk praxis där trollkarlen, trollkonan eller medicinmannen medicinkvinnan kan vidga sitt vetande om forntid och framtid, och om okända världar. Freja har en falkhamn (hamn), som hon stundom lånar ut till gudarna. t ex till Loke nhr denne skall söka finna ut var Tors stulna hammare hålls gömd. Falkhamnen är den uppenbarelseform som Frejas själ antar när den i extasen färdas in i den övernaturliga världen. Det heter att Freja infart sejden bland asarna, att hon var den som lärde gudar (Oden) och människor att sejda. I senare folktro har Freja förvandlats till en trollkvinna som rider på kvast.