Sejden är främst en form av divination i den gamla fornskandinaviska religionen. Den utfördes av kvinnor som kallades völvor. Dessa völvor reste från gård till gård, där de utförde sin sejdritual.
De bar en stav som hjälpte dem på resan (man vet dock inte hur denna staven användes) och några kvinnor, helst 9, sjöng en speciell sång, en så kallad vardlokur, förmodligen för att hjälpa völvan att få kontakt med andevärlden.
Källorna beskriver dock inte själva sejden särskilt noga, och skrevs dessutom ner av kristna män 200 år efter kristendomens intåg i Norden. Därför går det inte med säkerhet att säga hur mycket som är sant och vad som kan ha förvanskats genom åren.
Det berättas dock i Erik den Rödes saga om en völva som kommer till en gård där de lider av missväxt och siar om framtiden.
I andra sagor berättas det även om hur sejd användes till att kasta förbannelser över folk, fylla Islands sund med fisk och förändra människors livsöden.
Sejden ansågs omanlig, och utfördes därför nästan bara av kvinnor. Det berättas dock att Oden utförde sejd, något som han lärt sig av vanagudinnan Freja.
En del antroprologer beskriver sejden som en avancerad form av magi och många ser sejden som en form av nordisk schamanism (det senare kan dock ifrågasättas).
Sejd Magi
Främst en form av divination som beskrivs i de gamla Islandska sagorna. Sejden utfördes oftast av kvinnor, så kallade völvor.
Alias: sejd
normal
normal
Sejden är bredare än enbart divinationsdelen. Generellt kan man se att sejden är en nordisk form av schamanism, med många olika fomer av utförande.
* Hugflykt
* GaldR-konsten
* Runkonst
* Uteseta
* Bärsärkeri
* Stenbad
* Kura skymning
* Hamnskifteskonsten
Var och en av ovan delar av utförande av sejd har dessutom flera olika aspekter och sätt att utföras beroende på syftet och situationen.