Olika utskurna tecken på diverse material, ofta markerade med blod i skårorna. Vanligast trä eller brunkol. Användes i samband med manande/mässande sånger eller texter.
Det finns Vitgaldrar och Svartgaldrar. Användes främst på Island där man fick mer tid till att ägna sig åt häxkonster innan jakten på kunniga sattes igång på allvar.
Galder uppkom på 1100-talet på Island där de mäktigaste Häxmästarna oftast bodde.
Galder kan vara mystiska trollsånger men oftast tecken som ristas på antagligen trä eller suturband (brunkol), man höjde galders kraft genom att fylla i skårorna med blod.
Vissa galder måste det tillföras ett hjälpmedel som t.ex., låsgalderet där man placerar galderet mot låset smörjer in låset med en salva bestående av kroppsdelar på döda djur och sjunger en viss formel.
Många galder skapades av Seumend den lärde som är en av de få häxmästare som enligt sägen blivit så mäktiga att de kunnde styra djävulen.
På fjortonhundratalet så skapades flera böcker med galder och mäktigast av dem var de två Gråskinnan och Rödskinnan.
Efter deras författare dött så blev de allmänt åtrådda, men dock så fanns endast en av de två Gråskinnan kvar.
Det säges att en präst vid Stugar lyckades manna upp den andra Gråskinnan men ingen lyckades med Rödskinnan.
Det finns två sorters galder: Svartgalder och vitgalder men de kan inte betecknas som onda och goda då det finns otäcka vitgalder och sälla svartgalder.
En häxmästare hade begränsad makt med om den förvur sig åt satan så fick den mer makt, men förlorade sin själ och tålde inte salt eller att beträda helig mark.