I religioner där det finns flera gudar har de olika gudarna ofta skilda ansvarsområden. Ibland är deras roller fasta och har bara en upgift, till exempel att beskydda bönder, men andra har flera närligande områden att styra.
Aeres grekernas krigsgud har bara den rollen, men Atena som också är en krigsgudinna i den grekiska mytologin är både kärlekens gudinna och atenarnas krigsgudinna. Dessa krigsgudar står för olika kvaliteter i krig. Ares kallas ond för att han använder metoder som anses ofina i krig. Atena, däremot, står för ärefull strid man mot man. Vad är skillnaden, egentligen, mellan att dö seendes sin fiende eller inte se honom alls? Man dör ändå. Ares tar risker för att vinna, han använder allt möjligt för att vinna en strid. Atena har bara striden mellan arméer som område.
Oden, nordens krigsgud, är asarnas härförare. Trots att han är ett såpass barbariskt folks gud äger han egenskaper som vishet och slughet. Vikingarna som gorde strandräder över hela Europa slogs individuellt. Fula knep när man stod man mot man kunde rädda livet. Tor, som också var en krigsgud, hade nästan bara styrka som utmärkande egenskap.
Detta att gudarna äger egenskaper som dess tillbedjare eftertraktade var grunden till deras framgång, och det område de tillbads inom.
När vi blev kristna hade våra härjningar minskat och Europa hade byggt upp armeér som stod emot våra attacker. Tillbedjan av Oden och Tor hade minskat. Istället var det Freja som tillbads. Hon ägde egenskaper närmare den kristna guden.