Växten innehåller mycket kolhydrater men även kisel, järn och en del vitaminer.
Kvickrot Medicinalväxt, Gräs (Poaceae - gramineae)
Kvickroten anses vara urindrivande, desinficerande och laxerande.
Alias: agropyrum repens och strandvete
normal
Vi lämna nu vippgräsen. Släktet Agropyrum (ofta sammanslaget med vetesläktet, Triticum) har småaxen ordnade i ax: blomställningen är således ett sammansatt ax (ax-gräs). Alla småaxen äro oskaftade och sitta skiftevis i två rader på den gemensamma huvudaxeln, som har en inbuktning för varje småax. (Även vetet, rågen och kornet hava sammansatt ax.)
Kvickrot är ett namn, som syftar på den livskraftiga horisontal-jordstammen, som har vit färg, är seg och fast och ej blir grövre än ett smalt snöre, men når utomordentlig längd. (Kvick är ursprungligen motsatsen till död). I mell. Sverige använder folket oftast namnet vitrot. Denna jordstamsbildning gör växten till ett envist ogräs; som sådant frodas den i trädgårdsland och häckar, kring husknutarna, på renar och lindor m. m. Arten förekommer dessutom allmänt på havsstränder. Den varierar till småaxen, som än hava trubbiga, än långt borstuddiga fjäll, fig. 2, och än grön, än blågrön färg. Stråets öjd är 1/2-1 m.
Strandvete benämner man den andra här avbildade arten, som hos oss blott lever på sandiga havsstränder av Skåne, vid Kattegatt och Skagerack samt på Öland och Gottland; den har större småax än kvickroten och är av gråvit, slutligen vitaktigt halmgul, färg. Bladen synas mycket smala till följd av skivans starka inrullning (jfr marhalmen, nr 468), och hava hård, nästan stickande spets.