Människan är beroende av utopiska drömmar menade Dostojevskij.
I boken Onda andar skriver han om terrorismens födelse i det gamla Ryssland, om hur strävan efter helande från känslokyla i stället kan leda till destruktion.
Om nihilismen menade han redan i Bröderna Kamarasov att Om Gud inte existerar så är allt tillåtet.