I stället för att med liv och lust ge sig i kast med sin livsuppgift som en del av ett större sammanhang, fixerar sig människan i Wild Rose-tillstånd vid sina negativa förväntningar. Detta missförstånd har ofta sina rötter i en tidig barndom eller t.o.m. i tidigare existensformer och får individen att ge upp varje tillstymmelse till initiativ. Apatin och resignationen inför både det inre och yttre livet är monumental. Ett spädbarn, som lämnas gråtande i timtal, ger förr eller senare upp hoppet om att modern skall komma och befria det från hunger. Det känner ensamhet och övergivenhet utan gränser, men kan till slut inte göra annat än kapitulera inför denna ödsliga tomhet. Därmed försvinner också själva livsviljan och det som återstår är ett uppgivet vegeterande.
Nyckelsymptom:
Inget engagemang, apati, resignation, inre kapitulation.