Experiment med kortleken
Två ledande parapsykologer, Charles Stuart och Joseph Pratt, har gett ut en mycket anlitad handbok i parapsykologisk testning. Ett av försöken ska enligt handboken ga till pa följande sätt.
Försökspersonen har en väl blandad ESP-kortlek, med baksidorna uppåt, liggande på bordet framför sig. Han försöker gissa vilket det översta kortet är, sedan vilket det näst översta är osv tills han har gissat sig igenom hela leken. Han kan antingen själv anteckna kortens namn eller lata försöksledaren göra detta. Korten ligger kvar ovanpa varandra tills han har gissat färdigt och alla gissningarna är antecknade.
Därefter tar försöksledaren kort efter kort och antecknar deras namn på samma lista som gissningarna antecknades. Sedan blandar man kortleken och gör ett nytt försök.
Ett stort antal långa försöksserier har rapporterats, där denna metod gav resultat som var klart bättre än vad som rimligtvis kan förklaras med slumpen.
En avgörande svaghet i denna metod ligger i sättet att anteckna vilka kort som fanns i kortleken. När man haller pa med detta försök dag ut och dag in i långa serier, är det ofrankomligt att försöksledaren da och da gör ett anteckningsfel. Eftersom han hela tiden ser gissningarna, är risken stor att de flesta anteckningsfel leder till att han skriver namnet pa samma kort som gissades.
I långa försöksserier räcker det med en ganska låg felprocent för att det här felet ska få försöket att se ut som ett statistiskt övertygande bevis för det sjätte sinnet.
Det har gjorts psykologiska experiment där man jämfört människors anteckningar från försök av detta slag med vad en kamera registrerar. Dessa experiment visar alldeles entydigt att den här typen av omedvetna anteckningsfel är omöjliga att undvika om den som gör anteckningarna vet facit.
För att det här försöket ska bli nagot värt maste man alltsa se till att den som antecknar ordningen mellan korten inte vet vilka gissningarna var.