Att gå på vatten är en annan form av levitation. En morgon då Alistair Fraser promenerade längs stranden vid Puget-sundet i nordvästra USA, såg han människor från andra sidan stranden ga ut på vattnet, och tog det här fotografiet. Det fanns ingen brygga eller nagot annat gångunderlag invid den båt som syns på fotografiet.
Fotografiet visar en hägring. Sådana uppstår genom att ljusstrålar bryts och reflekteras då de passerar genom luftskikt som har olika temperatur och därför ocksa olika täthet. Resultatet kan bli att föremål ser ut att befinna sig på andra ställen än de i själva verket gör.
I det här fallet hade det lägsta luftlagret blivit uppvärmt av vattnet. De båda personerna på bilden befann sig i själva verket på en sandbank 2,8 kilometer bort. På grund av ljusstrålarnas brytning mellan luftlager med olika temperatur syntes varken sandbanken eller deras fötter.
Trollkonstnären Milbourne Christopher blev en gång i Indien vittne till ett försök att gå på vatten.
Jag var i Indien 1966 när tidningarna meddelade att Lakshamanasandra Srikanta Rao, en hatha yogi som tidigare hade ätit spik, nålar, rakblad och glas, och som hade gått på eld, skulle gå på vatten i Bombay. Några av de femtusen åskådarna betalade så mycket som 70 dollar för de bästa platserna. En avlång bassäng av betong, sex meter lång och 1,8 meter bred, hade byggts för ändamålet och fyllts med vatten. Den vitskäggige mystikern gick upp för trappan till bassängkanten. Där stannade han och bad. Med fullständig tillförsikt tog han ett steg mot vattenytan. Publiken flämtade till när Rao omedelbart sjönk mot bottnen.