Hem

Björk (Betula) Betulaceae, Magisk växt, Träd

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 505376, v2 - Status: normal.
är en sorts Betulaceae , Magisk växt och Träd

I Norden har björken, helgad åt fruktbarhetsgudinnan Freja, varit vårens och livskraftens symbol framför alla andra växter och träd och har använts i otaliga botande och livgivande ritualer

Alias: betula, björk, björkar och björk (betula)

normal

Björkens magiska gåva till Dig

Sammanvuxna grenar kallas för Häxknutar, och ger ett starkt beskydd.
Om Du går vilse i skogen och det börjar mörkna, kan Du söka tröst och skydd under en Björk.
Kvistar gavs till den blivande bruden under senare delen av 1100-talet, medan brudgummen fick Rönnkvistar.

UPPHOVSRÄTT ©

Enligt lag om upphovsrätt av den 30 december 1960 är ändringar eller omskrivning av innehållet i denna text, helt eller delvis, förbjudet utan medgivande av författarinnan Zorna, eller Zornas Utbildnings Centrum. Förbudet gäller även varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering eller bandinspelning.

normal

N. Birk; Lavlandsbjerk. F. Rauduskoivu.
Björk- och alsläktena (nr 371-374) förenas stundom till en särskild familj, Betulaceæ, som skiljes från de två nästföregående släktena genom helt små nötfrukter, som ej omgivas av en skål. Även dessa träd äro sambyggare. Hanblommorna sitta i långa, mjuka hängen, honblommorna i korta, styva ax. Hos Betula hyser varje axfjäll inom sig 3 blommor (ett litet knippe med toppblomma och sidoblommor) samt 2 förblad. Varje hanblomma består av 2 stycken kluvna ståndare (således inom varje skärmblad 12 ståndarknappar eller halva ståndare, fig. 2 och 3). Varje honblomma består av en 2-talig pistill, således 3 pistiller inom varje skärmblad, fig. 4. Detta senare sammanväxer med de två förbladen till ett 3-flikigt axfjäll. Frukterna hos Betyla äro mycket små virvelfrukter (se sid. 57 och nr 366), fig. 6, tre och tre tillsammans. Då de lossna, avfaller även det 3-flikiga avfjället, fig. 7.

Den på Skandinaviens och Finlands lågland vanliga björken, som även kallas hängbjörk för sina långa, fina, hängande kvistar och masurbjörk för vedens vågiga struktur (vår avbildning å tavl. 371), har kala kvistar, betäckta av små hartsvårtor. Denna art och hybrider av densamma bilda våra vitstammiga, högresta björkskogar och finnas över större delen av vårt område, utom i nordligaste delen samt i fjälltrakterna. Dess blad äro oftast antingen triangulära eller rutformiga och ojämnt sågade. Andra skillnader från samtliga andra björkarter här i norden har man funnit dels i de små frukternas flyghinna, som är 2 till 3 gånger bredare än själva nöten, fig. 6, dels i axfjällets form, som genom sidoflikarnas utåtkrökning, fig. 7, erinrar om en heraldisk fransk lilja.

Veden av masurbjörken lämnar vårt viktigaste hushållsbränsle, mera värmegivande än barrträdsved, och ett mycket vackert och hållbart möbelvirke, i synnerhet flammig björk. Det egentliga masurträet fås av de s. k. masurknölarna, som bestå av oregelbunden ved med sådan rynkning och veckning, att t. o. m. barklager växa in i veden (masurvedens mörkbruna linjer).

Vårt område hyser bland de trädformiga björkarna flera andra arter, som dock först på de senare åren urskilts. I allmänhet hava dessa en annan bladform med mera rundad eller hjärtlik bas och oregelmässigare enkelsågad kant; kvistarna äro ej vårtiga, men ofta m. e. m. finludna; nötens hinnkanter äro smala; axfjällets sidoflikar äro m. e. m. uppåtriktade. Till dessa höra de arter (och hybrider), som bilda fjällens björkskogsregion, den trädvegetation, som går högst på våra fjäll och således framtränger till trädgränsen.