Peter Andersson

• Text 28945, v1

För ett par år sedan då jag började intressera mig för channeling arbetade jag mycket med meditation och att försöka lära känna energi'er (skillnaden mellan en kristall och ett blomblad t.ex). Detta är grunderna till channeling, utan detta så lär man inte komma långt.

Jag fick kontakt med min vägvisare eller som andra vill se det mitt inre jag. Kontakten jag hade då var till en början rent visuellt. Ett ansikte i ett blått sken flöt omkring framför mig, till en början blev ja oerhört rädd, men efter ett antal gånger så kände jag att jag behövde denna vision, den lugnande mig istället för att skrämma mig. Därmed så började jag få visioner av en hel kropp som rörde sig framför mig och tecknade (likt teckenspråk). Detta fortsatte under en tid, men det hände saker i mitt liv som gjorde att jag tappade intressent (vilket jag inte skulle ha gjort för min vägvisare skulle ha kunnat hjälpt mig i mångt och mycket). För lite mer än ett halvår sedan så började jag utforska channeling igen och då som nu är det enda jag ser -ett ansikte i ett blått sken och ibland ett svart rum (!!!) med en öppning likt en dörr från vilket ett bländade sken strålar. Jag tror att det jag behöver är kraften och viljan att ta steget genom denna dörr, men något tar emot. Jag kämpar och kämpar, men tydligen är det något som fattas. Kanske är viljan för stor !?! Detta är en snabb beskrivning av mina erfarenheter av channeling