Boken börjar med en resume av de två tidigare. Jag ska inte dra denna nu, men jag ska återge det som handlar om vad de tidigare sagt om Kinnekulle:
Kraftstrålar utgår från olika platser i naturen. I motsats till jordpulserna är de manipulerande. Våra förfäder lyckades samla ihop energierna på dessa platser och skicka iväg dem över relästationer till punkter, miltals därifrån.
En sådan plats är Jättehuvudet på Kinnekulle. Från tre markerade ställen; vid vardera tinningen och i pannan, utgår strålar, som sträcker sig ända till Jetterön utanför Varberg. En LEY-linje, som denna, passerar över många gamla kyrkor, gravkullar, stenringar och andra fornminnen. Kanske användes den som kommunikationsväg?