Det har slagit mig hur likt skrattet är gråtandet. Jag tänkte ta upp några likheter här.
Först och främst kan vi titta på magen. Samma funktion; magen späns och slappnar av i korta perioder tillsammans med kraftig utandningsluft.
Vi ser sedan likheter på tårarna. Dessa uppkommer främst när vi gråter, men alltid när vi skrattar tillräckligt mycket också.
Känslan efteråt är ungefär den samma. Man känner sig lugn, harmonisk, man har en känsla av 'det är över nu'.
Både gråt och skratt uppkommer vid kraftiga känslouttryck - när vi helt enkelt behöver 'skrika ut' våra känslor för omvärlden. Känslor mår inte bra av att hållas i tysthet. Jag anser att gråt är lika helande som skratt, och att det är ungefär samma princip. Att det är så välgörande som det är beror på, tror jag, att vi mår bra på att dela med oss av oss själva, våra energier. När vi gråter och skrattar stöter vi bokstavligt talat ut våra energier från magen.
Detta är av egna erfarenheter, jag antar att känslan varierar från individ till individ.