Hypnosforskningen kom i gång på allvar kring 1930 och en central figur i det sammahanget var just E Hilgard. Han ansåg det nödvändigt att utarbeta en standardiserad och psykometrisk hållbar mätskala med vilken man kunde bedömma graden av hypnotiserbarhet hos Fp. Han antog att hypnotiserbarhet var en förmåga hos människor på samma sätt som intelligens och att den därmed förekom i olika grad hos olika personer. (Till motsats mot Erickson som ansåg att det var en egenskap.) Syftet med denna skala var att bla att kunna studera hur mottagligheten för hypnos var fördelad inom en normal befolking.
Genom att upprepa försöken med samma Fp efter en tid kunde man dessutom kolla om hypnotiserbarhet var en stabil egenskap. Genom att jfr värdet på skalan med andra varialer, kunde man undersöka om det fanns ev. samband mellan hypnotiserbarhet och personlighetsvariabler.
Poängen som man får ut genom denna skala anses av vissa vara stabil, även efter träning. (Erickson -skolan är av helt annan uppfattning.)
Det har hittills varit mycket svårt att finna vilka egenskaper eller förmågor som ligger bakom hypnotiserbarhet. (Om det finns några?) Hilgard hävdar att personer som är lätta att hypnotisera tycks karaktäriseras av stor fantasifullhet eller inre föreställningsförmåga.
Det rör sig om egenskaper som utvecklas under uppväxten och som stimuleras av föräldrarna. Hilgard fastslår också att hypnos är ett reellt fenomen. Det som däremot varit ett stort problem är att göra sig en föreställning om vilka fenomen man har att göra med, Dvs. hypnos begreppet har jämförts med instinktsbegreppet.