Jag lider av drömmar som saknar något som helst sammanhang...jag kan drömma om en sak ett tag , men sedan smälter en annan dröm med en annan inriktning in i den drömmen som jag drömmer nu , och sen har sceneriot blivit ett helt annat i jämförelse med den tidigare....och det händer även att dessa drömmar inte har något gemensamt , inte ens att det kan utspela sig på samma tid på dygnet .....
Ett exempel :
Jag drömde om att det var världskrig....himmlen sken upp av elden från luftvärnet , och överallt slog enorma robotar ned och skapade en förödelse inte av denna jord....
Jag befann mig i ett stålverk , rädd som en kattunge....jag var helt hjälplös och kunde inte mer än hoppas att det skulle ta slut ... ingen fanns det att tala med....det var helt tyst så när på kanonernas dundrande...
Helt plötsligt blev det tyst....jag reste mig upp från min ihopkurade ställning , tog mig en blick åt båda hållen , och började vandra längs en av smältugnarna , som fortfarande var igång (Typ de sista scenerna i T2) .... efter ett tag hörde jag ett sus bakom mig....ett svart dimmoln hade utvecklas bakom mig.....jag började i min nervositet jogga , men jag tycktes alltid komma närmare det kolsvarta täcket...
Jag började springa....jag spang ut ur verket och ilade mig hemåt , fortfarande skakad av händelseförloppet...
Där stod det......min lägenhet...till synes orörd i jämförelse mot de ruiner som låg brevid...
Jag tog av mig kläderna och gick och lade mig....men vaknade av ett ryck när decimeterstora myror klättrade på min kropp . Jag for upp efter en tdning och började frenetiskt krossa de jättelika insekterna....
Utan förvarning sprang hon bara iväg .... jäntan man har känt sedan ettan....
Jag sprang efter henne för att stoppa henne , men till synes så var det omöjligt....
Det var vinter...flickan som sprang iväg och jag hade semestrat i Kalmuckien , delstat i Ryssland , och var nu på guidetour på deras största rymdsondsanläggningar . Faktum var att vi fick åka upp till kabinen där de rymdresande brukar sitta och kontrollera raketen...det var intressant...till viss del...
Hon fick helt plötsligt för sig att hon skulle in i raketen igen , just när luckan började gå igen....hon sprang för glatta livet , och hoppade smidigt in innan den hann slutas helt..
Jag sprang förtvivlat efter , men hann inte hindra henne i tid...
Raketen startade , med henne ombord . Sedan slog den runt och började sakta men säkert att störta....jag fick panik . Forskarna och ingenjörerna sprang som hönor i sitt bo , ovetande om att att min tjej riskerade sitt liv i momentet..
Raketen exploderade i ett eldhav . Jag sprang ut från åskådarplatsen , ut på fältet där det hela hade skett....i hopp om att hon skulle få min guds skydd och klarat crashen...
Till min besvikelse hittade jag hennes kropp , orörd med livlös...jag skrek...
Sen slog jag upp ögonen och beskådade en ny morgon i den lilla förorten Kungsängen....