Metkatinon
Metkatinon
CAS-nr: 112117-24-5
Summaformel: C10H13NO
Molekylmassa: 163,22 g/mol
IUPAC: 1-fenyl-2-metylaminopropan-1-on
Trivialnamn: metkatinon, CAT, efedron, Jee Cocktail
Fribas/grundform Hydroklorid
Smältpunkt (°C): - 176-177
Kokpunkt (°C): - -
Övrigt: luktar behagligt sött. lösligt i vatten.
Administrering: - intages vanligen peroralt, men nasalt och intravenöst går bra.
Syntes:
Den absolut vanligaste metoden för syntes av metkatinon går via oxidation av efedrin. Detta kan göras på fler olika sätt, men de två vanligaste använder sig av kaliumdikromat (Jones reagens), och kaliumpermanganat.
Kaliumdikromatmetoden är i likhet med permanganatmetoden mycket enkel att genomföra. Efedrinhydroklorid löses upp i vatten och adderas till en lösning av kaliumdikromat i vatten tillsammans med lite svavelsyra (molförhållande 1:1 mellan efedrin/kaliumdikromat), blandningen omröres och när kaliumdikromaten reducerats och blivit grön är reaktionen över, då kan blandningen göras basisk och metkatinonbasen extraheras med eter eller liknande.
Kaliumpermanganatmetoden är nästan enklare än kaliumdikromatmetoden, eftersom att man slipper den äckliga gröna guckan som biprodukt, som är svår att jobba med i separertrattar och liknande. En ekvivalent kaliumpermanganat löses i vatten till 1-2%, 0,1 ekvivalenter natriumhydroxid blandas i samma lösning. Därefter adderas, i en 5% lösning, efedrinhydroklorid långsamt till permanganatlösningen under omrörning. Temperaturen bör hållas runt 50 °C. När reaktionen är över finns ingen av den karakteristiska lila permanganatfärgen kvar, utan endast ett brunaktigt sedement av manganoxid som ligger på botten. Metkatinonet kan nu extraheras med eter eller liknande.
Referenser:
J. F. Hyde et al., J. Am. Chem. Soc. 50, 2287 (1928)
K. Y. Zhingel et al., J. Forensic Sci. 36, 915 (1991)
Toxicitet:
Förmodligen jämförbar med de andra stimulanterna.
Referenser:
-
Förekomst:
förekommer som amfetamin på gatan.
Referenser:
-
Farmakologi:
Metkatinon är en stimulant och en variant av amfetamin, både ur kemisk och farmakologisk aspekt, därför kan många studier av amfetamin appliceras på metkatinon. Det som skiljer metkatinon åt är den polära keto-gruppen hos metkatinonet, vilken orsakar svårigheter vad gäller passage över blod/hjärnbarriären (BHB), detta leder till en mer somatisk effekt och mindre centralstimulerande effekt hos metkatinon än hos amfetamin.
Referenser:
R. Young, R. A. Glennon, Pharmacol. Biochem. Behav. 45, 229 (1993)
S. L. Markantonis et al., J. Pharm. Pharmacol. 38, 515 (1986)
Terapeutiska anvädningsområden:
-
Referenser:
-
Dosering (-):
Minsta aktiv dos: 2-5 mg
Liten dos: -
Stark dos: -
Överdos: 50 mg+