En teori om möjligheter och förväntningar
Det finns en del som tyder på att det är lättare att uppnå sina mål i livet om man mentalt lär sig skilja på förväntningar och möjligheter. Teorin går ut på följande:
I vårt samhälle lär vi oss att det är bra att ha en massa förväntningar på andra människor, på status, på prylar, på vårt arbete. Men i varje förväntan finns en fälla. Om den inte inträffar lurar alltid besvikelsens frö.
Även om förväntningen nästan infrias, men inte helt och hållet har vi för det mesta en tendens att i alla fall bli besvikna för att det inte blev precis som vi hade tänkt oss.
Besvikelsen gör att vi tappar energi, men att vi samtidigt känner att förväntningen var rättfärdig. Vi kanske söker syndabockar till att det blev som det blev. Förväntningar som leder till besvikelser kan vara ett bekvämt sätt att inte ta ansvar.
Med möjligheter är det annorlunda. En möjlighet, enligt detta sätt att se, är alltid en möjlighet, även om den inte blir av.
Genom att tänka i möjligheter kan vi lära oss att ta ansvar för det vi vill skapa.
Vad som är en förväntning och vad som är en möjlighet är bara någonting som varje enskild människa själv kan känna efter. Men det viktigaste när det gäller möjligheter är att vara fri med resultatet: Att det blev som det blev.
Genom att praktiskt leva med denna teori som innebär att ständigt leva i möjligheter lär man sig att vara öppen för mirakler och [synkronistiska] händelser som leder oss framåt i livet.