Hem

Solvind

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 420555, v4 - Status: normal.

Solen kastar ut stora mängder, väldigt het gas ut i rymden som når jorden och kan störa elektrisk apparatur.

Alias: solvind

normal

LST och ett samband mellan solvinden och ESP

Solvinden består av laddade partiklar som med hög fart rör sig från solen och påverkar jordens magnetfält. Dagar när solvinden rör sig särskilt snabbt brukar vara associerade med stora störningar av jordens magnetfält och dagar när solvinden rör sig långsamt brukar vara associerade med små störningar.

Som jag förstått, är solvindens hastighet bara en av flera olika indikatorer, som alla samvarierar, på allmän solaktivitet. En annan indikator är antalet solfläckar. Många solfläckar innebär hög solaktivitet, få solfläckar innebär låg solaktivitet.

Spottiswoode och May (1997) undersökte sambandet mellan solvindens hastighet och resultat på ESP-försök. Data var 1721 trials (tagna från den databas på 2879 trials som Spottiswoode tidigare undersökt) för vilka uppgifter om solvindens hastighet fanns för de aktuella dagarna.

När korrelationen mellan solvindens hastighet och resultat på ESP-försök plottades mot LST fick de en kurva som liknade den för korrelationen mellan ap och resultat på ESP-försök mot LST. Kurvan som hade en dal, där korrelationen började bli negativ kl 9.48 LST, nådde sin botten kl 12.36 LST och slutade vara negativ kl 14.12. Under övriga tider var korrelationerna mellan solvindens hastighet och ESP-resultat positiva. En påtaglig topp erhölls kl 15.36 LST.

Aktiviteter på solen som observeras från jorden följer olika periodiciteter. En sådan periodicitet har att göra med solens skenbara rotationstid. Solen roterar egentligen ett varv runt sin egen axel på ca 25 dygn, men eftersom jorden samtidigt åker runt solen ser det ut som om solens rotationstid är ca 27 dygn. Detta innebär t.ex. att när en solfläcksgrupp börjar synas vid solens vänstra kant, kommer den under ca 13.5 dygn att röra sig bort mot den högra kanten, för att sedan vara på solens baksida i ca 13.5 dygn innan den dyker upp igen.

Spottiswoode och May (1997) använde en, tydligen vedertagen, metod för att undersöka om det också fanns en periodicitet i deras ESP-data (2879 trials). Frågan var alltså: Om det går bra (dåligt) i ett ESP-försök, finns det en speciell tidsperiod efter vilken sannolikheten är extra stor att det går bra (dåligt) igen?

Det visade sig att det verkligen verkade finnas en sådan tidsperiod, som uppmättes till 13.84 dygn, alltså slående nära 13.5 dygn!