Tempelherreorden var en andlig riddarorden som bestod av franska korsfarare som kom till Palestina i början av 1100-talet. De flesta var adelsmän, men även präster, väpnare och tjänstefolk deltog.
De bildade denna orden och avlade munklöften. Avsikten var att ge beskydd åt pilgrimer som i första hand kom för att besöka Jerusalem.
Ordens tecken var ett i spetsarna kluvet rött kors. Förste stormästare i denna orden hade sitt säte i Jerusalem, men drygt hundra år senare flyttades huvudkvarteret till Cypern.
Tempel byggdes både här och i städer som Paris och London. En bankrörelse grundades och den internationella organisationen blev mycket vinstgivande.
Snart kom orden i konflikt med både stat och kyrka i Frankrike. I början av 1300-talet lät Filip IV fängsla munkarna och fick påven i Rom att förklara dem som kättare. 1312 förklarade påven orden upplöst.
I modern tid har tempelherrarna inspirerat såväl frimurare som ockultister. Flera nutida esoteriska ordnar åberopar historisk kontinuitet från tempelherrarna.