Vi har vetenskapliga data som visar att Tunguski-kroppen efter att ha färdats flera hundra kilometer genom våran atmosfär den 30 juni 1908 exploderade i luften på en höjd mellan 5000 och 7000 meter med en kraft motsvarande en atombomb på 40 megaton. Explosionen uppvisar i alla sina detaljer de för en kärnva penexplosion typiska tecken. Den åstadkom en geomagnetisk effekt, lyste upp atmosfären, åstadkom en ökad vegetation, förändringar i floran geonom mutationer och ett antal andra effekter, bland dem en ökad radioaktivitet i årsringarna i träden i Tunguski år 1908. Ovanligt stora mängder kol-14 som upptäckts i motsvarande årsringar i kaliforniska träd av de amerikanska forskarna Libby och Cohen 1966 är ett resultqat av Tunguski-explosionen, om än avlägset.
De analyser av ögonvittnesskildringar som jag företagit har givit klara belägg för att Tunguski-kroppen strax före explosionen genomfört en viss bestämd manöver i jordatmosfären i form av en sick-sack-flygning om 800 kilometers längd. Detaljerna i denna manöver ska undersökas ytterligare, men redan i dag råder det knappast tvivel om att Tunguski-kroppens bana genom atmosfären inte var av ballistiskt slag.